- Project Runeberg -  A. O. Wallenberg : En minnesteckning /
235

(1916) [MARC] Author: Helmer Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hemkommen till fäderneslandet, vid den tid, då man i min hembygd, öster»
götland, var sysselsatt med att grunda en Enskild Bank, den 4:de i ordningen af
enskilda banker i Sverige, och ännu med lifligt intryck af hvad jag bevittnat i
Amerika, var min första känsla glädje öfver den vigt man här i första rummet
lade på uppfyllandet af en banks åtagna förbindelser. Det är detta framstående
drag, som gjort att Svenska bankväsendet alltsedan år 1830 med punktlighet
uppfyllt sina ingångna förbindelser af alla slag, och derigenom förvärfvat en
alldeles obetivflad kredit. Men om förbindelsers uppfyllande är den första af
enskilda bankernas åligganden, så är den andra skyldigheten att underlätta liqvider
och att möjliggöra stora företags utförande med små kapitaltillgångar. En liten
penningtillgång, påräknelig just den dag, då den behöfs, kan uträtta lika mycket
som ett mångdubbelt större penningkapital med oviss förfallodag. Det är möjlig»
görandet af punktlighet i liqvider, som varit bankernas uppgift och det är för
denna vigtiga frågas lösning jag arbetat, lyckligtvis med framgång.

I slutet af trettiotalet fanns ingen annan banklag än 1824 års Kongl, kun»
görelse, som egentligen afsåg bildandet af Diskonter och alls icke medgaf bankt
sedelutgifningsrätt för enskilda bankbolag. Den tillkom med stöd af Kongl. Maj:ts
lagstiftningsrätt i ekonomiska frågor. Väl talades vid riksdagarne om behofvet
af en författning för de Enskilda Bankerna, och skrifvelser aflätos, men någon
tillstymmelse till banklag fanns icke förrän 1846 års Kongl, kungörelse angående
Enskilda Banker utkom. Emellertid hade N:o 8 af de Enskilda Bankerna blifvit
stiftad i Göteborg år 1847, och derefter togo åsigterna den vändning, att man vid
1850 års riksdag ansåg sig kunna umbära de Enskilda Bankerna genom införandet
af Filialbanksystmet. Detta system, farligt för Riksbanken och otillräckligt gagnande
för allmänna rörelsen, emedan Filialbankerna genom restriktioner voro förlamade,
var den enda grund på hvilken under tiden från 1847 till 1856 det var tillåtet
bilda nya banker. Jag åstadkom tillsammans med N. M. Höglund och C. D.
Jederholm år 1852 ett bolag för upprättande af en Filialbank i Stockholm, men
då varande Finansministern friherre Palmstierna ansåg, att i närheten af Riks»
banken ingen annan bankinrättning var behöflig, och bolagets underdåniga an»
sökan blef afslagen. Emellertid var behofvet af ökade lättnader i bankväsendet
lika påtagligt som kännbart, och såsom ett uttryck af detta förhållande må an»
föras, att högt stående och inflytelserika personer arbetade för upprättandet här
i Stockholm af en, i jämförelse med våra då varande förhållanden, kolossal in»
stitution, som närmast liknade en Crédit Mobilier. Det tecknade aktiekapitalet
skulle blifva aderton millioner Riksdaler, och till de ledande personligheterna i
det blifvande bolagets affärsverksamhet voro designerade hrr Holm, Johns och
Kleman. Jag motarbetade detta företag, som under några Ar utgjorde föremål
för flere öfverläggningar i Konungens Råd och derstädes, om jag ej är illa under»
rättad, blef liggande, och slutligen förkastadt med anledning af Statsråden Wallén»
stcens och Gripenstedts allvarliga betänkligheter. Det hufvudargument, som
sökandena anförde, var: att behofvet af en ny bankinrättning icke kunde fyllas
på annat sätt, emedan personer, hvilka hade något att äfventyra, icke ville ingå
i ett solidariskt bankbolag.

Då sedan 1847 ingen enskild bank blifvit oktrojerad, väckte jag vid 1853 års
riksdag förslag derom, att K. kung. den 9 Januari 1846 angående Enskilda Banker
måtte såsom allmän författning få gälla, och att tillföljd deraf Enskilda Banker

235

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:02:32 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/aowallenb/0245.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free