Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
göras för att förebygga det icke sällan förekommande snatteriet ur orekommen»
derade bref, och slutligen för att med posten kunna försända precist det belopp
man å annan ort skulle betala.
Vid 1854 års riksdag väckte jag fråga om postanvisningars tillhandahållande
af postkontoren åt allmänheten. Denna motion afsåg endast mycket små belopp
och bland annat, att möjliggöra upphörandet af papperssettorna, hvilka, som man
vet, icke tillskynda Riksbanken någon vinst. Motionen blef af alla fyra riksstån»
den bifallen, men af då varande Kongl. Poststyrelsen lemnad utan afseende. Det
är mig ett nöje att här anteckna, det nu varande Kongl. Poststyrelsen år 1866
gifvit frågan en större utsträckning och låter åt allmänheten vid alla postkontor
tillhandahålla postanvisningar. De Enskilda Bankerna lemna genom sina många
kontor sitt biträde med utjemnande af de olika räkningarne, så att Kongl. Posts
styrelsen för hela denna rörelse icke behöft fastlåsa något nämnvärdt pennings
belopp.
Men postanvisningssystemet är endast en miniatyrbild af postremissvexelrörelsen,
som jag gläder mig åt att hafva lyckats införa och gifva en utsträckning, som
numera gör, att äfven denna rörelsegren blifvit oumbärlig. När jag såg de stora
summor, som i form af voluminösa paketer sändes från en ort till en annan, upps
stod hos mig den tanken, att om man kunde öfversända en papperslapp i stället
för tusentals, skulle det vara en betydlig lättnad. Den bank, som lemnade sitt
biträde med anvisningens utställande, erhöll en tillfällig kassaförstärkning; och
den bank, som i landsorten infriade postremissvexeln, fick en disponibel tillgång
i hufvudstaden, alltid behöflig i Svenska penningmarknadens medelpunkt. Just
derigenom att de Enskilda Bankerna hafva en, genom kloka föreskrifter betryggad
banksedelutgifningsrätt, har det blifvit möjligt att på nästan hvilken ort som helst
der bankkontor finnes, få en postremissvexel infriad a vista. Denna postremisss
vexelrörelse a vista, och utan alla kostnader såväl för afsändare som emottagare,
saknar sitt motstycke i något annat land.
Före tillkomsten af Stockholms Enskilda Bank ansåg man i allmänhet bankernas
ändamål endast vara, att lemna låneförlag, men icke mindre vigtigt torde det gagn
vara, som bankerna bereda allmänna rörelsen genom att underlätta liqviderna
och att ekonomisera penningkapital. Det är denna uppgift jag försökt att lösa, i
hvad mån det lyckats blir nog utredt, när i framtiden någon skrifver de nu tills
ändalupna decenniernas ekonomiska historia.
Sedan jag nu redogjort för åtskilliga faktiska förhållanden rörande bankväsen»
dets utveckling i vårt land, må det tillåtas att vidröra en principfråga, på hvilken
jag strängt hållit. Redan i Borgareståndet uttalade jag såsom min åsigt: »Många
banker eller inga banker», och jag ville dermed beteckna, att jag hyste farhågor
för en centralisation af bankväsendet. Mången har hyst, och några hysa ännu
den åsigt, att en stor nationalbank med talrika kontor i orterna skulle bättre
främja och betrygga allmänna rörelsen, eller åtminstone gifva staten en mycket
stor inkomst. En stor bank utan medtäflare blefve antingen allmänna rörelsens
tyrann eller nedsjönke den till en trögt gående mekanism, hvars styrelse saknade
allt intresse för näringslifvets utveckling. För öfrigt om någon olycka drabbade
en sådan institution, så blefve det en nationalolycka. Det som kan sägas om en
enda bank i statens hand, kan med lika stort fog sägas om ett system af endast
två eller tre stora bankassociationer i enskildas händer. Såsom ett bevis att jag
259
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
