- Project Runeberg -  A. O. Wallenberg : En minnesteckning /
246

(1916) [MARC] Author: Helmer Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och att cn fjerdedel af samma stånd alla andra frigör. För att med en sidan inrätt»
ning det skulle vara en möjlighet att uträtta nlgot, och för att statsmachineriet
icke skulle stanna, hade man till de de förstärkta utskotten öfvcrlitit, att i vissa
fall med de fyra riksståndens rätt besluta. Men härigenom uppkom det förfärliga
tyranni, som majoriteten inom hvarje stind mot minoriteten utöfvade, emedan
majoriteten var lagligen berättigad, att lägga sitt stlnds hela röst i vigskilen.

Mitt förslag var helt enkelt att, sedan utskottsbetänkanden blifvit diskuterade
och möjliga sammanjcmkningar af utskotten vidtagna, i syftning att förlika åsig»
terna inom de olika stinden, skulle till riksstinden ett utskottsbetänkande N:o
2 öfverlemnas jemte votcringspropositioncr. Öfver dessa skulle riksstinden hvar
för sig votera, och rösterna skulle beräknas pl det sätt, att inom hvarje stind de
i voteringen deltagandes antal utgjorde nämnare, hvarefter afgifna ja eller afgifna
nej utgjorde taljan i de brlk, som betecknade ståndets isigter för eller emot. Seder»
mera summerades i utskottet de fyra brikcn, som betecknade ja, och likaledes
summerades de fyra brikcn som betecknade nej, och sllunda uppkom i hvarje
riksstindcns votering tvi hela och ett bråk röster för bifall, samt cn hcl och ett
brik röster för afslag eller tvärtom. Men för den otroliga händelse, att nlgon
ging bland hundra tusentals voteringar, det skulle hafva inträffat, att pl detta
sätt precist tvi hela röster skulle stannat emot tvi, si skulle i lagen intagas, att
sidan friga icke vunnit Rikets Ständers bifall.

lin hvar, som erinrar sig ställningen pä den tiden, torde inse att isynnerhet
öfvcrläggningarne och besluten pi Riddarhuset skulle vunnit derigenom, att
mingen med rätt att der intaga säte, men icke tillhörande den der ridande majo»
riteten, likväl hade inställt sig, ifall minoritetens röst inom ett stind kunnat till»
läggas majoritetens röst i ett annat, di besluten skulle fattas. Jag trodde att pi
denna väg riksdagen sjelf skulle hafva blifvit i tillfälle att införa förbättringar i
representationssättet. Att reformsällskapet, som genom agitation ville istadkomma
frågans lösning, skulle uttala sig för en så moderat och, jag vågar säga det, en
så samvetsgrann reform, väntade jag icke. Man fällde välvilliga yttranden, och
Herr L. J. Hierta förklarade sig, efter tagen kännedom om förslaget, hafva fun*
nit det »sinnrikt», men, man sköt det åsido. Ett par inflytelserika riksdagsmän
erbjödo sig, att såsom motion ingifva förslaget vid riksdagen, men jag afböjde
detta välvilliga erbjudande, emedan man väntade ett Kungligt reformförslag, som
också kom och blef bordlagdt, men vid 1850 års riksdag omintetgjordt.

Alltifrån 1840 till och med 1850 uppehöll jag mig, så ofta jag under riksda»
garne var i Stockholm, på riksståndens läktare. Lärorikast voro alltid öfverlägg»
ningarne på Riddarhuset, och mången stämma som nu tystnat, fängslade då åhörarnes
uppmärksamhet. Riddarhuset var derjemte en uppfostringsanstalt för den politiska
bildningen. I de öfriga stånden behandlades frågorna, med sällsynta undantag,
endast såsom »matter of fact». Att jag, som med uppmärksamhet följde riksdags»
frågorna, så mycket som möjligt plägade umgänge med riksdagsmän, låg i sakens
natur. I Borgareståndet hade jag de flesta personliga bekantskaper, och då Bor»
gareståndets liberala sida jemte några få af Presteståndet den 1 Maj 1850 gjorde
en festlig middag på Phcenix för Thomander, som då upphörde att representera
Lunds stift och skulle afresa frän riksdagen, blef jag, »den uppmärksamme åhöra»
ren», såsom Thore Petré benämnde mig, anmodad deltaga i denna fest. Tre år
senare blef jag riksdagsman i Borgareståndet.

246

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:50:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aowallenb/0256.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free