- Project Runeberg -  A. O. Wallenberg : En minnesteckning /
248

(1916) [MARC] Author: Helmer Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lösningen af adeln såsom riksstånd böra sökas Med adelns representationsratts
upphörande var också ståndsinstitutionen slut.

Körande min publicistiska verksamhet ma har anföras, att jag under fyra år,
från 186S till 1869, nästan en gäng i veckan i Aftonbladet, under rubriken »Eko>
nomiskt», lät införa artiklar, samt att jag under åren 1869 och 1870 med C. F.
Bergstedt hade nöjet deltaga i redaktionen af Stockholms Posten.

Alltsedan 1864 års banklag utfärdades, hade ett betydligt antal Enskilda Banker
under de närmast följande Ären blifvit stiftade. Mången befarade att landet skulle
öfversvämmas af dessa institutioner, och en mångtalig agitation igångsattes af
denna anledning. Eör min del var jag öfvertygad att allmänna rörelsens behof
bestämde bankernas antal och att de banker, som icke kunde bara sig, snart
skulle upphöra. Men under striderna härom användes understundom mot mig
vapen, som ingen vän af lojala tänkesätt borde ha begagnat. Lyckligtvis inneburo
öfverdriftcrna ofta sin egen vederläggning.

Bland mina motståndare uppträdde då helt oväntadt en person, som hufvud»
sakligen delade mina åsigter uti bankfrågan, men hvars personliga fåfänga jag
ofrivilligt lärer hafva sårat. Den på polemikens arena djerfve och snillrike hr S. A
Hedlund anklagade mig för att, till förfång för ett låntagande bolag vid offentlig
auktion af egennyttiga afsigter, hafva försålt ett, för ett länge sedan förfallet lån, pant»
satt depositionsbevis à rails, liggande i tredje mans vård. Det hjelpte icke, att sjelfva
det låntagande bolaget förklarade sig belåtet med behandlingssättet. En annan ärerörig
anklagelsepunkt från samma håll gällde, att jag skulle beröfvat ett stackars ångbåts»
bolag sina båtar. Icke heller härvidlag hjelpte, att jag styrkte, det min andel endast
uppgick till ’/’5° i bolaget och att jag hvarken lät denna min andel representeras vid
bolagsstämman eller sjelf deltog uti beslutet om båtarnes försäljning, hvilket lagligen
fattades. Det skulle nödvändigtvis vara jag, som hade orättrådigt förfarit. Uti
19 nummer af den ärade utgifvarens tidningsblad försäkrades allmänheten härom
Den ärade antagonisten borde hafva insett, att den, som står i spetsen för en
stor bankinstitution är i tillfälle att förtjena mångdubbelt mer genom strängt iakt<
tagande af låntagares rätt, än genom något slags tvetydigt förfaringssätt. Sedan
denna fejd pågått under några månader, blef jag väld till ledamot af Första Kam»
maren för Stockholms stad. Det ärofulla uppdraget var mig nu dubbelt kärt,
emedan det visade mig, att mina valmän icke läto sig påverkas af i offentligt
tryck utkastade orimliga beskyllningar.

Min ställning inom den nya representationen blef angenäm, emedan det stora
flertalet af Första Kammarens ledamöter hyste samma åsigter som jag i de eko<
nomiska frågorna. Vid de första riksdagarna utöfvade jag något inflytande på
utskottstillsättningen, men äran af, att utskotten då tillsattes utan alla personliga
konsiderationer, tillkommer icke mig, utan friherre Nils August Silfverschiöld.
Hans flärdfria karakter och frånvaron af alla anspråk för egen räkning utöfvade
ett välberättigadt inflytande på dem, som kommo i beröring med honom. Det
var honom likgiltigt, hvem som uträttade en sak, blott den blef uträttad. Med
Silfverschiölds för tidiga bortgång år 1869 gjorde Första Kammaren, enligt min
uppfattning, den största förlust som drabbat denna församling.

Under 1870 års riksdag bibehöll jag den plats man sedan 1867 behagat till»
dela mig i stats utskottet, men dä mina åsigter icke i statslånefrågorna lyckades
vinna något afseende, och då Silfverschiölds åsigter, angående grunderna för ut»

248

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:50:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aowallenb/0258.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free