Print (PDF) - On this page / på denna sida - 6 KAPITLET. Varning till de makthavande. Vishetens höga värde. Inbjudning tillatt mottaga undervisning. - 7 KAPITLET. Konung Salomo talar om sin kärlek till visheten, om hennes gåvor och egenskaper.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
35:15f. Rom. 2:1. /l2. Ords. 8:17.
14. Syr. 4:12. /IB.Ords. 8:2. /17.
Ords. 4:7. /18-Matt. 19:17. /22.
Vish. 7:13. 10:lf. /24.Ords. 11:14.
Syr. 10:1 f.
7 KAPITLET.
Konung Salomo talar om sin kärlek
till visheten, om hennes gåvor och
egenskaper.
så jag är en dödlig män-
niska, lik alla andra,
och en avkomling av den stoft-
varelse som först blev da-
nad.
Under tio månaders förlopp fick
jag kroppslig gestalt, i en
moders liv;
2 den bildade sig i blod ur en
mans säd och genom
njut-ningsfylld omfamning.
3 Och när jag föddes, begynte jag
andas samma luft som alla
andra,
jag föll ned på den jord som bär
oss alla,
och mitt första ljud var en gråt,
lik alla andras;
4 i linda blev jag uppfödd under
trägna omsorger.
5 Ty ingen konung har på annat
sätt begynt sin tillvaro;
6 ne j, enahanda är allas ingång i
livet och lika deras utgång.
7 Därför bad jag, och förstånd
blev mig givet;
jag åkallade, och vishetens ande
kom till mig.
8 Jag höll visheten förmer än
spira och tron;
rikedom räknade jag för intet
i jämförelse med henne,
9 och oskattbar ädelsten aktade
jag ej lika med henne.
Allt guld är ju bredvid henne en
handfull grus,
och såsom ler är emot henne
silver att akta.
Högre än hälsa och fägring al-10
skade jag henne,
och jag ville hellre äga henne än
solens ljus,
ty det sken som hon sprider
slocknar aldrig.
Dock, med henne kom mig allt 11
annat gott till del
och omätlig rikedom genom
hennes hand.
Jag fröjdade mig vid allt detta, 12
då ju visheten regerar
däröver,
men jag visste icke ännu att hon
också är dess alstrarinna.
Utan listig beräkning tog jag 13
emot hennes lärdomar,
utan missunnsarnhet delar jag
ock med mig av dem;
jag gömmer icke undan hennes
rikedomar.
Ty hon är en outtömlig skatt 14
för människorna,
och om de bruka den, förvärva
de sig Guds vänskap,
välbehagliga inför honom för de
gåvor som komma av
undervisningen.
Men mig give Gud att kunna 15
tala såsom jag ville,
och att tänka på ett sätt som
är hans gåvor värdigt.
Han är ju den som både
vägleder visheten själv
och för de visa på rätta vägen.
Ty av honom bero både vi 16
själva och vårt tal,
allt vad förstånd heter och all
kunskap i livets värv.
Ja, det är han som har givit mig 17
osvikligt vetande om tingen,
så att jag känner världens
byggnad och elementens
verkningskraft,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
