Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11 KAPITLET. Israels välgång jämföres med deras fienders ofärd. Egyptierna straffades genom detsamma som blev medel till Israels räddning. Herren är barmhärtig mot allt vad han har skapat. - 12 KAPITLET. Gud är skonsam jämväl mot syndare för att giva dem rådrum till bättring.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
8:5. Vish. 12:22. 2Mack. 6:12f. Hebr.
12:6f. /14.2Mos. 2:3. 5:2. /15.2Mos.
8:lf. 10:12f. Ps. 105:30f. Vish. 12:23f.
Rom. 1:21 f. /lö.Vish. 12:27. 16:lf.
18:5. 2Mack. 4:16f.,26. 9:6. 13:8.
Matt. 26:52. Upp. 16:6. /17.3Mos.
26:22. 5Mos. 32:24. 2Kon. 2:24.
17:25. Jer. 15:13. Vish. 12:9. Syr.
39:30. /18. 4Mos. 21:6. Job 41:9f.
20.Job 4:9. Jes. 40:24. Vish. 5:23.
21.Vish. 12:18. /22.Jes 40:15. /23.
Vish. 12:10,16. Syr. 2:18. 18:11.
Rom. 2:4. 3:25. /26.Hes. 18:23.
12 KAPITLET.
Gud är skonsam jämväl mot syndare
för att giva dem rådrum till bättring.
Så hatade du ju visserligen
de forna inbyggarna i ditt
heliga land, därför att de övade
avskyvärda trolldoms verk och
skändliga gudstjänstbruk1 och
utan förbarmande dräpte sina
barn och höllo offergillen där de
förtärde människokött och blod.
Ja, du ville genom våra fäders
hand förgöra de invigda mitt
under deras offermåltider, dessa
föräldrar som med egen hand
dräpte sina värnlösa små. Ty
du ville ju att det land som hos
dig stod högst i ära av alla skulle
få mottaga en befolkning av
Guds barn, som var det värdig.
Men dock visade du dig
skonsam jämväl mot dessa, eftersom
de voro människor; du sände ut
getingar såsom förelöpare till
din här, för att dessa först så
småningom skulle utrota dem.
i Icke som om du hade varit ur
stånd att i öppen strid giva de
ogudaktiga i de rättfärdigas
hand, eller att genom
fruktansvärda vilddjur eller ett enda
befallande ord med ens
tillintet-) göra dem; men genom att så
småningom gå till doms med
dem ville du giva dem rådrum
till bättring, fastän du väl visste
att deras ursprung var ont, och
att deras ondska var inrotad hos
dem, och att deras tänkesätt
aldrig någonsin skulle
förändras. Ty de voro ett förbannat il
släkte från begynnelsen.
Det var ej heller av rädsla
för någon som du gav dem en
tids strafflöshet för deras
synder. ’ Ty vem vågar säga: »Vad 12
gör du?» Eller vem skulle
kunna sätta sig emot din dom?
Och vem skulle drista att
anklaga dig för att du har
förgjort folk som du själv har
skapat? Eller vem skulle våga att
träda upp emot dig såsom
sakförare för orättfärdiga
människor? Utom dig finnes det juis
icke någon Gud som bär
omsorg om alla, så att du skulle
behöva bevisa för honom att
du icke har dömt orättfärdigt;
ej heller förmår någon konung 14
eller härskare träda dig under
ögonen, till försvar för dem som
du har straffat. Nej, eftersom 15
du är rättfärdig, styr du ock
allting rättfärdigt; och du anser
det oförenligt med din makt att
döma också den skyldig, som
icke har gjort sig förtjänt av
straff. Just din starkhet ärjuie
grunden till din rättfärdighet;
och att du råder över alla, det
gör dig skonsam mot alla.
Ty din starkhet visar du, när 17
någon betvivlar din makts
fullkomlighet; och om någon känner
den, då bestraffar du hans
förmätenhet. Men du är herre is
över din styrka och dömer med
mildhet och regerar över oss
med mycken skonsamhet. Ty
makten står dig till buds,
närhelst du vill,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
