Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17 KAPITLET. Fortsättning av det föregående: Mörkret och ljuset. Med 18:1-4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
6 hemska natt. Det enda sken
som visade sig för dem var en
självlysande eld, full av fasa.
Och storligen förfärade över
denna syn, som de icke tydligt
uppfattade, höllo de det som
de sågo för värre än själva mörk-
7 ret. Och trolldomskonstens
gyckelverk lågo slagna till marken,
och vishetsskrytet fick en snöp-
8 lig vederläggning. Ty de som
gåvo sig ut för att kunna
fördriva all skräck och bävan från
sjuka sinnen, de voro själva
angripna av en rädsla värd att
9 le åt: också utan att något
verkligt farligt fanns där, som kunde
väcka deras fruktan, jagades de
upp, när smådjur kröpo förbi
10 och ormar väste. De höllo på
att förgås av skräck, ja, de
vågade icke ens att se upp i luften,
som man dock ingenstädes kan
undkomma.
11 Ty ondskan är i sig själv feg;
den vittnar därom, i det att den
dömer sig själv, och anfäktad
av samvetet gör den alltid det
12 svåra värre. Fruktan är
nämligen intet annat än att man
uppgiver de hjälpmedel som
13 eftertanken erbjuder; och när
tilliten till dem inne i hjärtat
är försvagad, räknar man
råd-villheten för värre än den sak
som vållar plågan.
14 Så var det ock med dessa, när
de under denna natt, som i
verkligheten var vanmäktig, och som
hade kommit över dem från det
vanmäktiga dödsrikets
gömslen, voro försänkta i samma
15 sömn: än jagades de genom
vidunderliga spöksyner, än
höllos de förlamade av den yttersta
förtvivlan. Ty en plötslig och
Oförtänkt förskräckelse hade fal-
lit över dem. Så sjönk nu var IG
och en, vem han än månde vara,
ned på stället och hölls under
bevakning, innesluten i ett
fängelse utan lås. Ty vare sig det 17
var en åkermän eller en herde,
eller en dagakarl som hade sitt
arbete långt borta på marken,
så blev han överraskad och
måste underkasta sig det
oundvikliga nödtvånget. Ja, med 18
en och samma kedja av mörker
blevo de alla bundna. En
susande vindfläkt eller
välljudande fågelsång bland lummiga
grenar eller bruset av våldsamt
forsande vatten’ eller det vilda 19
dånet av nedstörtande
klippblock eller hoppande djurs
osynliga lopp eller rytande vilda
rovdjurs läten eller genljudet
som återkastades från
bergsklyftorna - allt gjorde dem
förlamade av skräck. Hela den 20
övriga världen låg belyst av
klart solsken och ägnade sig
ostörd åt sina sysslor. Allenast 21
över dessa låg en tung natt
utbredd, en avbild av det mörker
som en gång skulle taga emot
dem. Dock voro de sig själva
en tyngre börda än mörkret var.
18:1
Men dina heliga hade det fullaste
solljus. Då nu de andra väl
hörde deras röster, men icke
sågo deras gestalter, prisade de
dem lyckliga, därför att icke
också dessa hade måst lida
sådant. De tackade dem, därför 2
att de nu icke gjorde dem någon
skada, fastän de förut hade
blivit förorättade, och bådo om
tillgift för sin fientlighet. Is
stället gav du dessa en lågande
eldstod såsom vägvisare på den
okända färden och såsom en mild
sol under den ärorika vandringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
