Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 23 KAPITLET. Bön om skydd mot tungans och köttets frestelser. Munnens tukt. Tre slag av otukt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Syrak
9 Vänj icke din mun vid att
svärja,
och tag ej till vana att nämna
den Heliges namn.
10 En tjänare som man oavlåtligen
måste tukta
bliver ju aldrig fri ifrån blånader;
så bliver den som ständigt svär
och nämner det namnet
aldrig någonsin ren från synd.
n En man som ofta svär begår
mycken synd,
och plågan skall icke vika från
hans hus.
Om han försyndar sig, så vilar
hans skuld på honom;
och frågar han ej därefter, så
har han ådragit sig dubbel
skuld.
Och om han svär i onödan, så
skall han ej bliva ostraffad,
nej, hemsökelser i mängd skola
drabba hans hus.
12 Det finnes ett talesätt som
är att akta lika med döden.
Må det aldrig bliva hört i
Jakobs arvedel!
Nej, allt sådant må vara fjärran
ifrån de fromma,
och de må icke inveva sig i
synder.
13 Vänj icke din mun vid ohyf-
sad råhet,
ty sådan för med sig syndiga ord.
14 Tänk på din fader och din mo-
der,
när du sitter i en krets av
stormän,
så att du icke glömmer dem i
dessas närvaro
och genom din onda vana
bevisar dig såsom en dåre.
Du kunde då komma att önska
att du aldrig hade blivit till
och förbanna den dag då du
föddes.
99 Syr. 23:21.
En människa som vänjer sig 15
vid smädligt tal
låter icke tukta sig under hela
sitt liv.
Två slags människor begå 16
mycken synd,
och det tredje drager över sig
vrede.
Likt en brinnande eld är ett
sinne som är upptänt av
begär;
det slocknar icke, förrän det har
blivit förtärt.
En människa som övar otukt
på sitt eget kött
hör icke upp, förrän elden har
förbränt henne.
En lösaktig människa smakar 17
allt bröd sött;
hon tröttnar icke, förrän hennes
liv är till ända.
En man som går åstad för att is
begå äktenskapsbrott
säger vid sig själv: »Vem ser
mig?
Mörker omgiver mig, och
väggarna skyla mig,
och ingen ser mig; vad har jag att
frukta?
Mina synder skall den Högste
icke komma ihåg.»
Människoögon allenast är vad 10
han fruktar.
Men han betänker icke att
Herrens ögon äro tiotusenfalt
klarare än solen,
och att de blicka ned på
människors alla vägar
och skåda in i de hemligaste
vrår.
Allting är känt av honom, redan 20
innan det blev till,
så ock sedan det har blivit
fullbordat.
En sådan man skall få sitt straff 21
på gatorna i staden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
