- Project Runeberg -  Gamla testamentet. De apokryfiska böckerna /
149

(1921) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3 KAPITLET. En sång om visheten.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

så skulle du hava fått bo i
trygghet för alltid.

Så låt nu lära dig var man finner
förstånd,

var man finner styrka och
insikt,

för att du tillika må förnimma
var man finner lång
levnad och liv,

var ljus för ögonen och var frid
äro att finna.

Vem har funnit den plats där

visheten bor,
och vem har trätt in i hennes

förrådshus?

i Var äro folkens furstar
och de som härskade över
markens djur?

Var äro de som lekte med
himmelens fåglar

och samlade silver och guld,
som människorna satte sin Ht

till?
Ja, det fanns icke någon gräns

för deras förvärv.
Var äro de som arbetade i silver

med sådan omsorg
att man icke kan utgrunda deras

verk?
De hava försvunnit och farit

ned i dödsriket,
och andra hava uppstått i deras

ställe.

Yngre släkten fingo se ljuset,
och de fingo bo på jorden,
men vishetens väg lärde de icke

känna

och förstodo icke hennes stigar;
ej heller deras barn vinnlade sig

om henne,
utan de höllo sig fjärran ifrån

hennes väg.
Icke hörde man om henne i

Kanaan,
och ej skådade man henne i

Teman.

Och Hagars barn, som sökte
efter insikt på jorden, 23

köpmännen från Merran och
Teman,

och fabeldiktarna och
kunskapssökarna -

vishetens väg lärde de icke
känna,

och hennes stigar hade de icke
i minne.

O Israel, huru stor är icke 24
Guds boning,

och huru vidsträckt det hus
som han besitter!

Stort är det och utan ände, 25

högt är det och utan mått.

Där blevo jättarna till, de allt 26
ifrån urtiden namnkunniga;

väldiga voro de till gestalt,
förfarna i att strida.

Men icke var det dessa som 27
Gud utvalde,

och icke var det för dem som han
öppnade väg till visheten.

Nej, de förgingos, eftersom de 28
icke hade förstånd,

de förgingos för sin
oförnuftighets skull.

Vem har farit upp till him- 29

melen och hämtat visheten
och fört henne ned från molnen?
Vem har farit tvärs över havet 30

och funnit henne,
och vem kan förvärva henne för

utvalt guld?
Ingen finnes, som känner hen-3i

nes väg,
och ingen som aktar på hennes

stig.
Men han som vet allting, han 32

känner henne;
han har funnit henne genom

sin insikt,
han som har danat jorden för

ev i e tid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:51:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/apokryf/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free