Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4 KAPITLET. Judas besegrar Gorgias och året därefter riksföreståndaren Lysias. Helgedomen renas, och ett nytt brännoffersaltare inviges.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
l Mack. 4:34.
168
Första
dem genom deras svärd, som
älska dig, så att alla de som
känna ditt namn få prisa dig
34 med lovsånger.» Därefter
drabbade de båda härarna tillhopa,
och av Lysias’ här dödades vid
pass fem tusen man, som föllo
35 för dem. När Lysias såg huru
hans egen krigshär hade blivit
slagen på flykten, men huru
Judas’ män hade blivit uppfyllda
med djärvhet, och huru dessa
voro redo att med ädelt mod
kämpa på liv och död, drog han
därifrån till Antiokia; och han
lejde främmande krigsfolk för
att, sedan han åter hade fått
hären fulltalig, ånyo tåga mot
Judeen.
36 Då sade Judas och hans
bröder: »Nu hava våra fiender blivit
i grund slagna; låt oss därför
draga upp till Jerusalem för att
rena helgedomen och på nytt
37 inviga den.» Och hela hären
församlade sig, och de drogo upp
38 till Sions berg. När de nu sågo
helgedomen vara ödelagd och
altaret oskärat och portarna
vara uppbrända och gräs och
buskar uppvuxna på
förgårdarna, likasom i en småskog
eller på ett berg, och kamrarna
39 vara förstörda, då revo de
sönder sina kläder och upphävde
högljudd sorgelåt och strödde
40 aska på sina huvuden1 och föllo
ned till jorden på sina ansikten.
Och de blåste i larmtrumpeterna
och ropade upp mot himmelen.
41 Därefter befallde Judas en
avdelning krigsmän att föra
striden mot besättningen på
borgen, till dess han hade renat
helgedomen.
42 Han utvalde nu till präster
sådana som voro ostraffliga och
hade sin lust i lagen. Och man 43
renade helgedomen och förde
besmittelsens stenar bort till en
oren plats. Sedan överlade de 44
om vad de borde göra med det
oskärade brännoffersaltaret. Och 45
de funno på det goda rådet att
riva ned det, för att det icke
skulle bliva en orsak till tadel
mot dem, eftersom hedningarna
hade besmittat det. Alltså revo
de ned altaret. Men stenarna 46
lade de i förvar på tempelberget,
på en därtill lämplig plats, i
avvaktan på att en profet skulle
uppträda, som kunde giva
anvisning om vad man borde göra
med dem. Sedan togo de ohugg- 47
na stenar, såsom skrivet var i
lagen, och byggde ett nytt
altare, sådant som det förra var.
De återställde likaledes helge-48
domen och det inre av huset och
invigde förgårdarna. Och de 49
läto förfärdiga nya heliga kärl
och förde ljusstaken och
rökelsealtaret och bordet in i templet.
Och de antände rökelse på älta- 50
ret och tände lamporna på
ljusstaken, så att de lyste i templet.
Och de lade fram bröd på bordet 51
och spände ut förhängena. Och
så fullbordade de allt vad de
hade företagit sig att göra.
Men på tjugufemte dagen i 52
nionde månaden, det är
månaden Kisleu, år 148, stodo de
bittida upp1 och framburo, såsom 53
skrivet var i lagen, ett offer på
det nya brännoffersaltare som
de hade uppfört. I samma må- 54
nåd och på samma dag som
hedningarna hade oskärat det, blev
det nu på nytt invigt med
sånger och med spelande på cittror,
harpor och cymbaler. Och hela 55
folket föll ned på sina ansikten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
