Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1 KAPITLET. Två brev från judarna i Jerusalem till judarna i Egypten med uppmaning att fira tempelinvigningsfesten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 Hack. 1:17.
208
Andra
fursten och hans följe. Sedan
höggo de dem i stycken och
avhöggo deras huvuden och
kastade ut dessa till dern som
17 stodo därutanför. Lovad vare
vår Gud för allt detta, han som
så gav de ogudaktiga till spillo!
18 Då vi nu ämna på tjugufemte
dagen i månaden Kisleu fira
helgedomens rening, hava vi
ansett det tillbörligt att giva
eder meddelande härom, för att
också I skolen fira
lövhyddohögtiden och åminnelsen av den
eld som tändes, när Neemias
frambar offer, han som en gång
åter byggde upp helgedomen
och altaret.
19 När våra fäder fördes till
Persien, togo nämligen den
tidens fromma präster i
hemlighet eld från altaret och dolde
den djupt nere i en brunn, en
sådan som ständigt är tom på
vatten; och där beredde de åt den
ett säkert förvaringsrum, som
20 ingen annan kände till. Men
efter många års förlopp, när
det så behagade Gud, lät
konungen i Persien Neemias
vända tillbaka. Denne sände då
ättlingarna av de präster som
hade gömt elden, för att hämta
21 den. Men när dessa förklarade
att de icke hade funnit någon
eld, utan allenast en tjock vätska,
befallde han dem att ösa upp
därav och taga med sig. När
sedan det som hörde till offret
hade blivit upplagt på altaret,
befallde Neemias prästerna att
med vätskan begjuta både veden
22 och det som låg därpå. Då nu
detta hade skett och solen, som
förut hade varit skymd av moln,
efter en stund lyste fram,
flammade en hög låga upp, så att
alla förundrade sig. Och pra- 2;
sterna förrättade bön, medan
offret förtärdes; ja, såväl
prästerna som alla de övriga bådo.
Jonatan ledde bönen, och de
övriga, och med dem Neemias,
stämde in. Bönen hade följande 2<
lydelse: ’Herre, Herre Gud,
alltings skapare, du fruktansvärde
och starke och rättfärdige och
barmhärtige, du som allena är
konung och allena är god, du 21
som allena förlänar oss allt,
du som allena är rättfärdig,
allsmäktig och evig, du som
frälsar Israel ur all nöd, du som
har gjort våra fäder till dina
utvalda och helgat dem, tag2(
emot detta offer för hela ditt
folk Israel, och beskydda din
arvedel, och helga den. Samlat
åter tillhopa dem av oss, som
äro kringspridda, befria dem
som leva i träldom bland
hedningarna, se till dem som äro
föraktade och avskydda, och
låt hedningarna förnimma att
du är vår Gud. Straffa dem 2*
som förtrycka och
misshandla oss i övermod. Plantera 2<
ditt folk på din heliga plats,
enligt vad Moses har talat/ Och 3(
prästerna sjöngo därtill
lovsångerna.
Då nu det som hörde till 31
offret hade blivit förbränt,
befallde Neemias att man skulle
gjuta jämväl återstoden av
vätskan på stora stenar. Och 32
när så hade skett, flammade en
låga upp, vilken dock förtärdes
av det sken som utstrålade från
altaret.
Men när händelsen hade bli-33
vit bekant och det hade blivit
berättat för perserkonungen att
en vätska hade blivit funnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
