Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4 KAPITLET. Jason tillvällar sig översteprästämbetet och inför hedniska seder och bruk. Han undantränges av Menelaus. Denne lyckas få Onias undanröjd, men dock freda sig själv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 Mack. 4:29.
216
Andra
denne ålåg det nämligen att
indriva penningavgifterna. På
grund härav lät konungen kalla
29 dem båda infpr sig. Menelaus
lämnade då kvar såsom
ställföreträdare i
översteprästämbetet sin broder Lysimakus,
So-stratus åter såsom sin
ställföreträdare Kr ätes, befälhavaren på
Cypern.
30 Så stodo nu sakerna, när
ett upplopp inträffade i Tarsus
och Mallus, med anledning av
att dessa städer hade blivit
bortgivna såsom gåva åt Antio-
31 kis, konungens bihustru.
Konungen begav sig då med all
hast dit, för att ordna
förhållandena, och lämnade såsom sin
ställföreträdare kvar
Androni-kus, en av dem som stodo högst i
32 anseende. Menelaus, som nu
ansåg sig hava fått ett gynnsamt
tillfälle, tillgrep några av
helgedomens guldkärl och förärade
dem åt Andronikus; andra
sådana hade han just låtit sälja
i Tyrus och kringliggande stä-
33 der. När Onias hade fått säker
kunskap härom, uttalade han
sitt skarpa ogillande därav,
sedan han förut hade dragit sig
undan till en fridlyst plats i
Dafne, det som ligger invid An-
34 tiokia. Menelaus tog på grund
härav Andronikus avsides och
uppmanade honom att bära
hand på Onias. Sedan
Andronikus hade låtit övertala sig till
att begå ett sådant svek och
fått bekräfta detta med edlig
försäkran, begav han sig åstad
till Onias och lyckades också,
fastän han var misstänkt, att,
efter avgiven försäkran, övertala
denne att lämna sin fristad.
Han lät nu ofördröj ligen röja
honom ur vägen, utan att hava
någon försyn för vad rätt var.
Därför kände också icke alle-3E
nast judar, utan jämväl många
från de andra folken ovilja och
förtrytelse över det orättfärdiga
mordet på denne man. Och när se
konungen kom tillbaka från
Ciliciens landsändar, anförde
judarna i staden klagomål över
att Onias så hade blivit dräpt
utan sak; och jämväl grekerna
visade sin avsky över
ogärningen. Då blev Antiokus djupt 37
bedrövad, och han rördes till
medlidande och tårar på grund
av den avlidnes hovsamhet och
stora redbarhet; han upptändes 38
av vrede och lät genast taga
ifrån Andronikus hans
purpurmantel och slita sönder hans
kläder, och han lät föra honom
omkring genom hela staden, till
just den plats där han hade
förövat illgärningen mot Onias.
Där lät han avrätta mördaren,
som sålunda av Herren fick sitt
välförtjänta straff.
Men Lysimakus begick, med 39
Menelaus’ goda minne, många
helgerån i staden, och ryktet
härom spridde sig utanför
staden. Då samlade sig mängden
tillhopa mot Lysimakus, sedan
ett stort antal guldkärl redan
hade blivit skingrade åt olika
håll. Men när folkhoparna, fulla 40
av förbittring, satte sig i rörelse,
lät Lysimakus väpna vid pass
tre tusen man och gjorde så
själv begynnelsen med att bruka
våld; därvid hade en viss
Hau-ranus ledningen, en man som
var långt framskriden i ålder
och lika långt i dårskap. Så4i
snart de nu märkte att
Lysimakus rentav lät det gå till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
