Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9 KAPITLET. Antiokus' död.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 Mack. 9:8.
228
Andra
utan blev tvärtom ännu mer
uppfylld av sitt övermod; ja,
han andades eld och lågor i sin
förbittring mot judarna. Och
han befallde att man ytterligare
skulle påskynda färden. Men
då hände sig att han störtade
ned från vagnen, där den
rusade fram med ilande fart; och
han skadade sig i fallet så svårt
att alla lemmarna i hans kropp
8 blevo sönderbråkade. Och han
som nyss i mer än mänskligt
högmod tyckte sig kunna
befalla över havets vågor, och som
tilltrodde sig att kunna väga de
höga bergen på vågskål, han
fick nu, sedan han så hade
blivit slagen till marken^ låta bära
sig på en bår och lämnade
härmed ett för alla tydligt bevis på
9 Guds makt. Ja, det gick så
långt att maskar krälade fram
ur den gudlöses kropp, och att
köttet under plågor och kval
föll sönder, medan han ännu
levde; och hela lägret
besvärades svårt av stanken från hans
10 ruttnande kropp. Och den man
som kort förut hade inbillat sig
att nå upp till himmel ens
stjärnor, honom förmådde nu ingen
bära för den olidligt svåra
stankens skull.
11 Då han nu låg där alldeles
nedbruten, begynte han
verkligen att låta det mesta av sitt
övermod fara och att komma
till besinning genom Guds straff,
när han för vart ögonblick allt
12 värre ansattes av kvalen. Och
då han icke ens kunde uthärda
stanken från sin egen kropp,
sade han: »Det är rätt och
tillbörligt att ödmjuka sig under
Gud och att icke göra sig lik
Gud i sina tankar, då man är
dödlig.» Och han, den
skänd-lige, gjorde löften åt Herren,
som icke ni er skulle förbarma
sig över honom. Han lovade1
att förklara den heliga staden 14
för fri, den stad dit han nu med
all hast styrde sin färd, i avsikt
att jämna den med marken och
göra den till en
begravningsplats. Och judarna, som hanis
hade beslutit att icke en gång
bevärdiga med en grav, utan
tillika med deras späda barn
låta kasta ut såsom föda åt
rovfåglar och vilddjur, dem
ville han allasammans göra
likställda med atenarna. Det he-16
liga templet, som han förut
hade plundrat, det ville han nu
pryda med de skönaste
helgedomsskänker, och alla de heliga
kärlen ville han mångdubbelt
ersätta, och de utgifter som
voro förbundna med offren ville
han betala av sina egna
inkomster. Därtill ville han också 17
själv bliva jude och begiva sig
åstad till alla av människor
bebodda trakter för att
förkunna Guds makt.
Men när trots allt plågorna 18
icke ville upphöra, då nu Guds
dom rättvist hade drabbat
honom, uppgav han allt hopp för
egen del, men lät till judarna
skriva nedanstående brev,
avfattat såsom en böneskrift och
av följande lydelse:
»Sina trogna judiska under-ii
satar sänder Antiokus, konung
och krigsherre, de bästa
hälsningar och tillönskar dem all
välgång och lycka. Om I och 2<
edra barn befinnen eder väl
och det går eder efter önskan
i edra angelägenheter, så
tackar jag Gud av allt mitt hjärta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
