Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11 KAPITLET. Lysias infaller i Judeen, men besegras. Han ingår förlikning med judarna. Fyra skrivelser angående denna sak meddelas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mackabéerboken
233
2 Mack. 11:29.
nedgjorde elva tusen man av
fotfolket och ett tusen sex
hundra ryttare; alla de övriga
12 tvingade de att fly. De flesta
av dessa lyckades endast svårt
sårade och utan vapen rädda
sig undan. Jämväl Lysias själv
fann sin räddning i en neslig
flykt.
13 Men Lysias var en mycket
klok man. Då han nu vid sig
själv tänkte på det nederlag som
han hade lidit och förstod att
hebreerna voro oövervinnliga,
eftersom de hade den mäktige
Guden till hjälpare i striden,
sände han budbärare till dem,
14 för att söka övertala dem till att
ingå förlikning med honom på
i allo billiga villkor, och lovade
att han också skulle söka
övertala konungen och nödga
honom att bliva vän med dem.
15 Och Mackabeus gick in på allt
som Lysias föreslog, av
omtanke för det allmänna bästa;
alla de skriftliga framställningar
som Mackabeus hade gjort till
Lysias angående judarna blevo
nämligen beviljade av
konungen.
16 Det brev som Lysias hade
skrivit till judarna var av
följande lydelse:
»Lysias hälsar det judiska
17 folket. Edra sändebud,
Johannes och Absalom, hava lämnat
fram edert här i avskrift
bifogade svar och begärt besked
angående de däri framställda
18 önskningarna. Jag har därför
meddelat konungen allt som
behövde underställas honom
själv, och det som var möjligt
19 att antaga har han beviljat. Om
I alltså stån fast vid eder
välvilliga hållning mot styrelsen,
så skall jag söka att också för
framtiden främja edert bästa.
Angående de särskilda punkter- 20
na har jag uppdragit åt dessa
män, jämte mina egna
sändebud, att vidare förhandla med
eder.1 Faren väl. År 148, den 21
tjugufjärde dagen i månaden
Dioskurus.»
Konungens brev åter lydde så: 22
»Konung Antiokus hälsar sin
broder Lysias. Sedan nu vår 23
fader har blivit försatt bland
gudarna, är det vår vilja att våra
undersåtar må få ostört ägna
sig åt vården av sina
angelägenheter. Men vi hava fått höra att 24
judarna icke vilja samtycka till
att övergå till grekiska seder,
såsom vår fader påbjöd, utan
att de föredraga att inrätta sig
efter sina egna vanor och på
grund härav begära tillstånd
att få följa sina stadgar. All-25
denstund vi alltså önska att
jämväl detta folk må få vara i
ostörd rö, så förordna vi härmed
att deras helgedom skall
återställas till dem, och att de skola
få leva efter sina fäderneärvda
sedvänjor. Du gör således väl 26
i att sända bud till dem och
giva dem bindande försäkringar
härom, för att de så, när de få
lära känna våra grundsatser,
må vara vid gott mod och med
glatt sinne gripa sig an skötseln
av sina angelägenheter.»
Och konungens brev till det 27
judiska folket hade följande
lydelse:
»Konung Antiokus hälsar
judarnas Stora råd, så ock övriga
judar. Det fägnar oss, om 128
befinnen eder väl; vi själva äro
ock vid god hälsa. Menelaus 29
har givit till känna för oss att I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
