Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13 KAPITLET. Menelaus avrättas. Konung Antiokus Eupator drager i fält mot judarna, men bliver slagen. Han ingår fred med dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
te Antiokus’ vrede mot den
uslingen; och när Lysias visade
att denne bar skulden till alla
olyckorna, gav konungen
befallning om att föra honom till
Berea och avliva honom på det
sätt som är brukligt på denna
plats.
5
Där finnes nämligen ett
femtio alnar högt torn, som
är uppfyllt med glödande aska;
detta har en vridbar
inrättning, som på alla sidor stupar
rätt ned i askan.
6
Där bliver
var och en som har gjort sig
skyldig till tempelrån eller
också begått något annat
övermåttan svårt brott nedstörtad
och så bragt om livet.
7
En sådan död måste nu den
ogudaktige Menelaus lida, utan att
ens få komma i jorden;
8
och detta var alldeles rättvist. Ty
eftersom han hade begått så
många synder mot altaret,
vars eld var helig, och med
den dess aska, därför fick han
sin död i aska.
9
Men konungen kom nu
tågande, förgrymmad i sitt sinne,
i avsikt att låta judarna få känna
på det värsta av vad som hade
vederfarits dem under hans
faders tid.
10
När Judas fick
underrättelse härom, uppmanade han
folket att dag och natt anropa
Herren att han nu, om någonsin,
ville komma dem till hjälp,
11
nu då de voro i fara att bliva
berövade sin lag, sitt
fädernesland och sitt heliga tempel,
och icke tillstädja att folket,
som nyss hade fått något litet
andrum, blev givet i de hädiska
hedningarnas våld.
12
Sedan alla
endräktigt hade gjort så och
i tre dagar utan avbrott hade
åkallat Herren, den
barmhärtige, under gråt och fasta och
knäfall, talade Judas
uppmuntrande ord till dem och
befallde dem att hålla sig redo.
13
När han sedan hade haft en
enskild sammankomst med de
äldste, beslöt han att de skulle
draga ut och med Guds hjälp
låta det komma till ett
avgörande, förrän konungens
krigshär hade infallit i Judeen och
satt sig i besittning av staden.
14
Och i det han så överlämnade
utgången åt honom som är
världens skapare, uppmuntrade
han sitt folk att med ädelt mod
kämpa intill döden för lagen
och helgedomen, för staden och
fäderneslandet och
samhällsordningen. Därefter slog han
upp sitt läger i närheten av
Modein.
15
Och sedan han hade givit
sitt folk denna lösen: »Gud
giver segern», gjorde han med en
utvald skara tappra unga män
om natten ett anfall på
konungens högkvarter; därvid
nedgjorde han vid pass två tusen
man i lägret och fällde den
förnämsta av elefanterna, tillika
med alla dem som befunno sig
i tornet på dess rygg.
16
Och till
slut uppfyllde de lägret med
skräck och förvirring och drogo
sin väg såsom segrare, först
när dagen begynte att gry.
17
Och allt detta hade skett tack vare
Herrens beskärm, genom vilket
han blev hulpen.
18
Sedan konungen nu hade fått
pröva på judarnas djärva mod,
försökte han att med listiga
medel bemäktiga sig de fasta
platserna
19
och ryckte så mot
Betsura, en stark judisk
fästning. Han drevs tillbaka; han
gjorde då ett nytt anfall, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
