Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14 KAPITLET. Alcimus anklagar Judas hos konungen. Nikanor sändes åstad med en här. Han ingår fördrag med Judas. Detta fördrag brytes på Alcimus' anstiftan. Rasis tager sitt liv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 Mack. 14:7.
240
Andra
ter och hindra att lugn och rö
7 får råda i riket. Med anledning
härav, och sedan jag själv har
blivit berövad min
fäderneärvda värdighet, jag menar
översteprästämbetet, har jag
8 nu begivit mig hit, först och
främst av uppriktig omtanke
om det som tillkommer
konungen, men för det andra också
av hänsyn till mina egna
landsmäns bästa. Ty genom de
förut nämnda människornas
oförnuft lider hela vårt folk den
9 största skada. Så värdes då,
o konung, noga taga kännedom
om detta i alla dess enskildheter,
och låt dig vårda om vårt land,
såväl som om vårt folk, som är
så svårt ansatt, i enlighet med
den nådefulla välvilja som du
10 har mot alla människor. Ty
så länge Judas är i livet, är
det omöjligt att få frid och rö
11 i landet.» Sedan denne hade
talat så, begynte strax
konungens övriga vänner, vilka voro
hätska mot Judas, att ytterli-
12 gare uppegga Demetrius. Han
lät då genast kalla till sig
Nikanor, som förut hade varit överste
för elefant avdelningen, och
utnämnde honom till befälhavare i
Judeen och sände honom åstad
13 dit, med skriftlig befallning att
röja Judas själv ur vägen och
skingra hans folk, så ock att
insätta Alcimus såsom
överstepräst vid den höga helgedomen.
14 Och de hedningar i Judeen, som
hade flytt för Judas, slöto sig i
hopar till Nikanor,! hopp om att
själva vinna fördelar genom
judarnas motgångar och olyckor.
15 Men när judarna fingo höra
talas om att Nikanor var i
antågande, och att hedningarna
gingo till anfall, strödde de stoft
på sina huvuden och åkallade
honom som för evärdlig tid hade
utvalt sitt folk, och som alltid
tager sig an sin arvedel genom
att uppenbara sin makt. På sin K
anförares befallning bröto de
sedan strax upp från staden,
och de stötte på fienden vid byn
Dessau. Men Simon, Judas’ rt
broder, hade råkat i strid med
Nikanor och lidit en tillfällig
motgång, på grund av den
plötsliga bestörtning som
motståndarna hade framkallat hos
dem. Det oaktat drog Nikanor ii
i betänkande att låta saken
avgöras genom blodig strid, när
han hörde talas om den
tapperhet och det mod som Judas och
hans folk visade i kampen för
sitt fädernesland. Han sände is
därför Posidonius, Teodotus och
Mattatias för att söka uppnå
en ömsesidig överenskommelse.
Sedan man länge hade överlagt 2(
härom, lade anföraren fram
saken för manskapet, och då det
härvid visade sig att alla voro
av en och samma mening, gåvo
de sitt bifall till fördraget. Och 21
man bestämde en viss dag då de
båda anförarna enskilt skulle
komma tillsammans. Och
Judas trädde fram. Och där stodo
två stolar mitt emot varandra;
man hade nämligen satt fram
stolar. Men Judas hade på 22
lämpliga platser ställt beväpnat
folk i beredskap, för den
händelse att ifrån fiendernas sida
något plötsligt övervåld skulle ske.
De överlade nu med varandra
efter vad omständigheterna
krävde.
Nikanor vistades därefter nå- 23
gon tid i Jerusalem utan att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
