Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Tillägg till Ester 8:12: Artaxerxes' skrivelse, varigenom han giver judarna tillstånd till att försvara sig och förordnar om en årlig minnesdag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till. t. Est. 6:7.
250
Tillägg
falska arglistighet hava
överlistat härskarnas uppriktiga välvilja. Icke allenast av äldre
historiska skildringar som hava
blivit bevarade till eftervärlden,
utan än mer genom att
undersöka det som I haven
omedelbart för ögonen kunnen I se
vilka skändligheter som hava
blivit förövade genom sådana
ovärdiga maktinnehavares nedrighet. Och för framtiden
kunnen I lägga märke till huru vi
skola söka skaffa lugn och frid
i riket, alla dess invånare till
9 fromma, i det att vi, utan att
akta på förtal, vilja noga
skärskåda vad som kommer under
våra ögon och därvid alltid
tillämpa det allra fogligaste
förfarande.
10 På detta sätt har nu macedoniern Haman, Hamadatus’ son,
som i verkligheten är av helt
annat blod än perserna och
alldeles främmande för vår milda
sinnesart, gästvänligt mottagits
11 av oss1 och därefter fått del av
den välvilja som vi hava mot
alla folkslag, ända därhän att
han får kallas vår fader och
alltjämt bliver hyllad av alla
såsom den andre i riket näst
12 konungen på tronen. Men han
kunde icke bära sin upphöjelse,
utan begynte fika efter att
beröva oss makten, ja, till och
13 med livet. Han sökte nämligen
att genom allahanda listiga
ränker få såväl vår räddare och
ständige välgörare Mardokeus
som den oförvitliga Ester,
vilken delar tronen med oss, jämte
hela deras folk, utlämnade till
14 undergång. Genom sådana
anslag trodde han nämligen att
han skulle kunna ställa oss en-
samma och så få herraväldet
över perserna överflyttat på
macedonierna. Men vi för vår 15
del finna att judarna, som av
denne store usling hava blivit
prisgivna till att utrotas, alls
icke äro några ogärningsmän,
utan att de leva efter de allra
rättfärdigaste lagar1 och äro 16
barn till den allrahögste och
allrastörste levande Guden, som
genom sin ledning, oss såväl som
förut våra fäder till fromma,
bevarar riket i det bästa tillstånd.
I gören alltså väl, om I icke 17
vidare rätten eder efter den av
Haman, Hamadatus’ son,
utsända skrivelsen. Just den man 18
som har kommit allt detta
åstad har nämligen, tillika med
hela sitt hus, blivit korsfäst
utanför Susas portar, i det att
den Gud som råder över allting
skyndsamt har låtit honom få
sin välförtjänta dom. Och på 19
alla platser skolen I öppet låta
anslå en avskrift av detta brev,
med innehåll att man skall
tillstädja judarna att följa sina
egna seder, och att man skall 20
bistå dem i att försvara sig mot
dem som angripa dem i nödens
stund, och detta just på
trettonde dagen i tolfte månaden,
det är Adar. Ty denna dag har 21
den Gud som härskar över
allting bestämt till en glädjedag
för det utvalda folket, i stället
för till en undergångens dag.
Och I själva mån nu bland 22
edra minneshögtider utmärka
en särskild dag till att firas med
all möjlig festglädje, på det att 23
den, såväl nu som framdeles,
må för oss och de välsinnade
perserna bliva en högtidsdag till
hågkomst av vår räddning, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
