Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Aspalatus.--Dans - Djävul--Evig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Höga V. 6:12, år dans med vapen i hand,
troligen förekommande såsom
förlustelse vid bröllop och andra festliga till
fallen.
Djävul är det grekiska ordet dia
&oZc$, som betyder förtalare, anklagare,
och som självt är en översättning av det
hebreiska satan, vilket ord från början
hade likartad betydelse. T Job l och 2
står ordet satan till beteckning av den
ängel som uppmanade Herren att pröva
Job. Ordet är här ännu icke ett namn
(det har artikel), det har därför återgivits med Åklagaren (jfr Upp. 12:10); likaså Sak. 3:1 f. Såsom verkligt namn
(utan artikel) träffas det först i l Krön.
21:1. Den gamla grekiska översättningen
har här överallt diábolos, såsom ock
Vish. 2:24. I Nya test. står detta ord
i Matt. 4:1 och ofta eljest. I Upp. 20:2
omtalas »draken, den gamle ormen, det
är djävulen och Satan».
Domare. Står, utom i sin vanliga
betydelse, såsom beteckning för en mer
eller mindre tillfällig ledare av Israels
tolk eller en del därav, särskilt vid
tillfällen då folket angreps av yttre
fiender, under tiden mellan intåget i Kanaan och konungadömets införande
(Dom. 2:16).
Dotter. För att förstå de
egendomliga uttrycken dottern Sion (d. ä.
Jerusalem), dottern Babel, dottern Edom,
dottern mitt folk osv. bör man veta, först
och främst att dotter i hebreiskan ej
sällan har betydelsen flicka, jungfru, och
vidare att städer, länder och folk ofta
bildligt omtalas såsom kvinnliga väsen:
en av ingen erövrare betvingad stad
namnes en jungfru, en utplundrad och
övergiven kallas en änka eller en
barnlös hustru osv. (jfr Jes. 47:8 f. Klag. 1:
l f. Am. 5:2. Bar. 4:12 f.). Stundom står
(med ett annat, egentligare hebreiskt
ord för jungfru) mer fullständigt
jungfrun dottern Sion, jungfrun dottern
Babel, jungfrun dottern mitt folk osv. Det
är på grund av dylika ordförbindelser
som det hävdvunna översättningsordet
dottern ej har i uttryck sådana som de
nämnda kunnat utbytas mot det i sig
självt naturligare jungfrun.
Drakma. Mynt i värde
motsvarande omkr. 70 öre. Se Mått, mynt och
vikt.
Drickoffer var bland judarna ej
ett självständigt offer; det omtalas
i offerlagarna (2 Mos. 29:40 f. 4 Mos.
28. 29) blott såsom bihang till andra
offer. Det bestod i vin som göts ut på
altaret. Drickoffret hade icke sitt namn
därav att det skulle drickas. Jfr dock
l Mos. 35:14. Ps. 16:4. Bildligt om
blodig martyrdöd Fil. 2:17; jfr under
Vin.
Dödsklagan. Se under Sorgebruk.
Dödsriket. Vår gamla
bibelöversättning har med det gemensamma
namnet helvete betecknat två skilda
begrepp, som i Nya test:s grekiska
grundtext uttryckas med olika ord. Å ena
sidan har man Hades (i Gamla test.
motsvarat av Scheól) såsom namn på
den underjordiska värld dit alla döda
samlas (jfr Job 3:19. Ps. 6:6. Jes. 14:15f.
Hes. 32:21 f.). Å andra sidan har
man »det brinnande Gehenna*. Om dem
som kastas dit heter det (Mark. 9:48)
att »deras mask (dvs. likmaskar) icke
dör och elden icke utsläckes». Jfr Syr.
7:17. Ordet Gehenna är det
gammaltestamentliga Ge Hinnom, »Hinnoms
dal» (Jos. 15:8), som var namnet på en
dalklyfta nedanför Jerusalems höjder,
i vilken avfälliga israeliter en tid hade
inrättat en plats för Moloksdyrkan med
alla dess styggelser. Platsen orenades
vid Josias reformation (2 Kon. 23:10),
och gällde sedan såsom ett oheligt och
avskyvärt ställe. Såsom judarna tänkte
sig att den kommande Messias en gång,
omgiven av sitt trogna folk, skulle
trona uppe på Sion, så föreställde de sig
ock stundom att hans fiender skulle
störtas ned i Hinnoms dal och där
förtäras av en alltid brinnande eld.
Redan före kristendomens tid hade man
helt visst upphört att vid Gehenna tänka
på denna ordets rent lokala förhistoria,
och snart hade namnet bleknat till ett
helt allmänt uttryck för de osaligas
straffort. - I Jesu skildring Luk. 16:19 f.
framställes den rike mannens pinorum såsom en avdelning av dödsriket,
vilken genom ett stort svalg var skild
från den plats där Lasarus låg n
Abrahams sköte», d. ä. njöt rofylld vila i
stamfaderns närhet. - I samma
betydelse som dödsriket användes stundom
också (Job 26:6. Ps. 88:12. Rom. 10:7)
ordet avgrunden, på hebreiska abaddon.
Enligt Upp. 9:11 har detta abaddon
över sig såsom hövding »avgrundens
ängel», med namnet Abaddon, vartill
det grekiska Apollyon, »Fördärvaren",
angives såsom mostvarighet. - Se
vidare under Port.
Efod [efód]. Betecknar dels ett
enkelt klädesplagg av linne, som bars
av vanliga präster (l Sam. 22:18), av
Samuel redan såsom gosse (l Sam. 2:18)
och (enligt 2 Sam. 6:14) undantagsvis
av David, dels ett slags, endast av
översteprästen buren, präktigt utstyrd kort
mässhake, på vars framsida var fäst
en med ädelstenar smyckad väska
(»bröstskölden», »domsskölden»), i
vilken »urim och tummim» förvarades
(2 Mos. 28:6 f.). På några ställen i
Gamla test. synes efod beteckna en likartad
dyrbar beklädnad för en gudabild, eller
ock möjligen bilden själv såsom
bärande en sådan (Dom. 8:27. 17:5. 18:14.
l Sam. 21:9. 23:9).
Efraim. Står, utom såsom namn
på Josefs yngre son och den efter
honom benämnda stammen, stundom
såsom beteckning för hela det
nordisraelitiska konungariket (Jes. 9:9. Hos.
4:17).
Evig. Både det hebreiska uttrycket
för evighet (o/dm) och det motsvarande
grekiska (aiön) hava en svävande
betydelse, som gör att de icke alltid kunna
översättas på samma sätt. När fråga
är om Gud och hans rike, är det tydligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
