Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Handfyllning--Kerub
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Handfyllning (2 Mos. 23:41. Syr.
45:15). Invigning till prästämbetet.
Anledningen till uttrycket ses av 2 Mos.
29:23 f. Såsom en religiös
invigningsceremoni omtalas ock handpåläggning
(4 Mos. 27:18. Apg. 13:3. l Tim. 4:14).
Harpa. Står i Gamla test. för kinnör,
i Apokryfiska böckerna och Nya test.
för kitára, såsom beteckning för ett
stränginstrument, troligen utan
resonansbotten, och betydligt mindre än
vår harpa. Kunde av den spelande
bäras på armen och alltså användas
jämväl under gång (l Mos. 31:27).
Havet. Står stundom, alltefter
sammanhanget, såsom beteckning för
Döda havet (Hes. 47:8), Nilen (Jes. 19:5),
Eufrat (Jer. 51:36).
Helgedom och Tempel. Av dessa
uttryck användes i 1917 års
översättning tempel till att beteckna det
egentliga templet, den byggnad där arken,
skådebrödsbordet och de övriga
heligaste föremålen förvarades, under det
att helgedom nyttjas om hela
tempelområdet med förgårdar osv. Både i den
hebreiska och i den grekiska delen av vår
bibel skiljas dessa begrepp genom olika ord.
Helig. Står icke blott om Gud i hans
upphöjdhet över allt jordiskt och
mänskligt, utan ock om sådant som på något
sätt står i förbindelse med Gud och är
avsöndrat från det som är jordiskt
och syndigt. Därför kan ock ordet,
i synnerhet i Gamla test., ofta
användas om rent yttre ting (se t. ex. lagarna
i 3 Mos.; vidare l Sam. 21:4 f. osv.).
Heligheten framställes ej sällan såsom
innebärande farlighet för dem som
själva icke äro heliga (se 2 Mos. 19:12 f.
4 Mos. 4:15. 2 Sam. 6:6 f.; jfr ock .Jes.
65:5). Att bliva helig kan ock
stundom (2 Mos. 29:37. 30:29) betyda
detsamma som hemfalla åt tillspillogivning (se detta ord). - När Paulus i sina
brev talar om de heliga, tänker
han på den kristna församlingens
medlemmar företrädesvis såsom uttagna
ur den forna judiska eller hedniska
omgivningen och överlämnade åt Gud,
icke på deras sinnesbeskaffenhet. -
Om det heliga och det
allraheligaste såsom benämningar på skilda
rum i tabernaklet och templet upplysa
2 Mos. 26:33. l Kon. 6:16. Hebr. 9:2 f.
- Högheligt (2 Mos. 29:37) är det
som besitter högsta grad av helighet. -
Se vidare under Änglar.
Heloffer. Se Brännoffer.
Herren motsvarar i Gamla test. två
olika hebreiska ord. Det ena är adonai,
egentligen min herre, av det vanliga,
också om människor använda adon,
herre, det andra är ett egennamn för
Israels Gud, vilket ursprungligen
sannolikt uttalades Jahvé, men i nyare tid
har kommit att hos de kristna (med
andra vokaler) uttalas Jehova. När
Herren motsvarar Jahvé i grundtexten,
skrives ordet lämpligen, såsom redan
i 1541 års bibel, HERREN.
Förbindelsen »Herren HERREN» är sålunda
detsamma som Herren Jahve (Jehova).
För judarna blev detta namn så heligt
att de till slut icke ens vågade uttala
det. I Gamla test:s skrivna text fingo
namnets konsonanter visserligen stå
kvar, men i stället sade man adonai.
Stundom använde man i stället för
gudsnamnet helt andra ord, t. ex.
himmelen (Dan. 4:23. l Mack. 4:24; jfr Luk.
15:18) eller Namnet (3 Mos. 24:11, 16)
eller blott Han (l Mack. 2:61). I
sistnämnda skrift undvikes alldeles
nämnandet av Guds namn. Likaså i Esters
bok; märk särskilt Est. 4:14, där från
något annat håll betyder från Herren. -
Herrens ängel se under Änglar.
Himmel. Om himmelen i st. f. Herren
se Herren. Om himmelens härskaror
se Sebaot och Änglar. Israeliterna
antogo tillvaron av flera himlar
ovanför varandra. Till denna föreställning
anknyta sig Paulus’ ord i 2 Kor. 12:2,
att han hade blivit uppryckt ända till
tredje himmelen.
Hjärtat var för israeliterna icke
blott känslornas, utan ock förståndets
och tankens säte; se t. ex. 2 Mos. 31:6.
Matt. 9:4.
Horn. Stundom såsom sinnebild av
makt, t. ex. l Kon. 22:11. Ps. 132:17.
Jer. 48:25. Am. 6:13. Syr. 49:5.
Upphöja någons horn (l Sam. 2:10. Syr.
47:5), göra mäktig. Upphöja sitt horn
(Ps. 75:5 f.), vara övermodig. Orden
»som har upprättat åt oss ett
frälsningens horn* (Luk. 1:69), ävensom
motsvarande uttryck i Ps. 18:3 (2 Sam.
22:3), åsyfta väl ursprungligen
brännoffersaltarets horn, vilka åt den som
fattade i något av dem gåvo skydd mot
förföljare (2 Mos. 27:2. l Kon. 1:50).
Huvud. Skaka huvudet ål (eller mot
eller efter) någon (2 Kon. 19:21. Job
16:4. Ps. 22:8. Klag. 2:15. Syr. 12:18.
Matt. 27:39), uttryck för hån eller
skadeglädje.
Judeen. Står i Nya test. oftast
såsom beteckning för landskapet Judeen,
som i stort sett omfattade södra delen
av Palestina väster om Jordans nedre
lopp och Döda havet. På några ställen
särskilt i Luk. och Apg., och på talrika
ställen i de apokryfiska böckerna,
användes namnet, enligt grekiskt-romerskt språkbruk, såsom beteckning
för hela Palestina; så är t. ex. fallet
i Luk. 1:5. 23:5 osv.
Jupiter- [Júpiter] (2 Mack. 6:2. Apg.
14:12). Namn på romarnas främste
gud. Av grekerna kallades han Zeus.
Kastskovel (Jes. 30:24. Matt. 3:12).
Beteckning för det redskap med vilket
den uttröskade, men ännu med den
sönderkrossade halmen blandade säden
på den öppna tröskplatsen kastades
i luften, för att genom vinden rensas
från agnar och halm. Kasta med kastskovel bildligt om prövning genom hemsökelser (Jer. 15:7) och om utskiljandet
av de onda människorna från de goda
vid domen (Matt. 3:12).
Kerub [kerub]. Benämning på ett
övernaturligt väsen, vars gestalt i Hes.
l och 10 (jfr Upp. 4:6 f.) skildras såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
