Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kött--Nya testamentets text - Nymånaden--Poesi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Luk. 17:36 (= Matt. 24:40), 23:17
(= Matt. 27:15 m. fi.), Joh. 5:4, Apg.
8:37, 15:34, 24:7, 28:29, Rom. 16:24
(= Rom. 16:20). - I vissa fall, då goda
textkällor stå emot andra goda
textkällor, är det svårt eller omöjligt att
avgöra vilken textform som är den
ursprungliga. På sådana ställen har
den gamla översättningen vanligen fått
vara skiljedomare. Stundom har den
läsart som icke har intagits i texten i
stället upptagits i noten. - Särskilt
må anmärkas att i Ef. 1:1 orden »i
Efesus» saknas i viktiga handskrifter
(brevet har enligt vissa forskare varit en
rundskrivelse, avsedd för flera olika
församlingar, vilkas namn efter
omständigheterna hava kunnat insättas);
vidare att i de sista kapitlen av Lukas*
evangelium vissa goda handskrifter
utesluta en hel rad ställen som dock
hava ansetts böra upptagas i denna
översättning, slutligen att till
Apostlagärningarnas text åtskilliga märkliga
sidoläsarter firmas, vilkas urspr u i, g
och värde ännu är omtvistat, och vilka
därför hava måst förbigås.
Särskilt böra här omnämnas två
större textstycken i evangelierna, vilka
visserligen icke hava blivit uteslutna,
men satta inom klämmer. Det ena är
slutet av Markus* evangelium, kap.
16:9-20. Dessa verser saknas i de
äldsta och viktigaste textkällorna och
synas, med anknytning till Matt. 28:
19 f. Luk. 24:13 f., 36 f. Joh, 20:14 f.
Apg. 1:1 L och l Kor. 15:5 f., vara
tillagda såsom en avslutning på
evangeliet. Andra gamla källor hava en
annan, kortare avslutning: »Men allt
vad som hade blivit dem tillsagt
omtalade de i få ord för Petrus och dem
som voro med honom. Och sedan lät
Jesus själv det heliga och oförgängliga
budskapet örn den eviga frälsningen
bliva genom dem förkunnat från öster
ända till väster.» - Stycket om
äkten-skapsbryterskan inför Jesus, Joh. 7:53-
8:11, har, såsom saknaden därav i de
äldsta källorna visar, säkerligen icke
ursprungligen tillhört evangeliet, varav
man visserligen icke får sluta att det
är av ringare värde än det övriga. Några
handskrifter hava inskjutit detta stycke
i Lukas* evangelium. Varifrån
berättelsen ursprungligen stammar kunna
vi icke nu utröna.
Jämväl där texten är fullt säker
kan mången gång tvivel uppstå om
dess rätta tolkning. I några sådana
fall har, jämte den hävdvunna gamla
översättningen - som då har
bibehållits i texten - en annan möjlig
och kanske bättre översättning givits
i noterna.
De nytestamentliga böckernas
inbördes ordning växlar mycket i
handskrifterna. 1917 års bibel följer
härvidlag den äldre svenska översättningen.
Kapitelindelningen i Nya test.
härstammar från 1200-talet,
versindel-ningen från 1500-talet. Om versdelare
se under Gamla testamentets text.
Nymånaden, egentligare
nymånadsdagen, kallas den första dagen i
var månad. Den firades såsom högtid.
Föreskrifter om denna dag lämnas i
4 Mos. 28:11 f. Hes. 46:6 f. Se för
övrigt Jes. 1:13. Kol. 2:16.
Offergärd (förut hävoffer). En
gärd, gåva (2 Mos. 25:2) som frambärs
såsom offer (4 Mos. 15:19 f. 5 Mos. 12:
6, 11, 17). Ofta omtalas offergärdslåret
(2 Mos. 29:27 f. 3 Mos. 10:14 f. Syr.
7:31).
Ordspråk. Det hebreiska ord som
så återgives har endast i enstaka
undantagsfall (l Sam. 10:12. 24:14) den
betydelse av allmänt gängse, folklig,
gärna sinnrik, utsaga, som det svenska
ordet äger. De gammaltestamentliga
»ordspråken» äro merendels frukter av
medveten diktning och
författarverksamhet; se t. ex. l Kon. 4:32. Pred. 12:
9 f. (jfr Syr. 13:26). Den bok som från
gammalt heter »Ordspråksboken» skulle
riktigare hava kallats
Tänkespråks-boken.
Pingst är i Nya test. namn på den
högtid - ursprungligen en skördefest -
som i Gamla test. (2 Mos. 34:22. 4 Mos.
28:26. 5 Mos. 16:9 f.; jfr ock 3 Mos.
23:15 f.) kallas veckohögtiden och i Tob.
2:1 mer bestämt de sju veckornas högtid,
detta på den grund att den inföll sju
veckor efter påsk. Ordet pingst (jfr 2
Mack. 12:31 f.) är bildat av det grekiska
uttrycket för femtionde (underförstått
dagen), pentekost?, och namngiver alltså
likaledes festen efter tidsavståndet från
påsk. Hos de kristna har pingsten blivit
en högtid till firande av minnet av den
andeutgjutelse som timade på den
veckohögtidsdag varom förtäljes i Apg. 2.
Poesi. Av Gamla test:s skrifter
äro stora delar avfattade i versform.
Då de hebreiska handskrifterna ej på
något sätt låta verslederna framträda
för ögat såsom skilda, och då härtill
kommer att den poetiska rytmen ej i
hebreiskans verser är bunden vid ett
fast stavelseantal, är det ofta mycket
svårt att säga om ett stycke av en
författare är tänkt såsom vers eller såsom
prosa. En väsentlig hjälp härvid har
man emellertid i den hebreiska poesiens
parallellism. Denna är ett slags
»tankerim», i det att två hopställda versleder
gärna i fråga om innehållet svara emot
varandra. Parallellismen är visserligen
icke alltid lika strängt genomförd, i
många psalmer t. ex. vida mindre än
i Jobs bok. - Också i fråga om
versledernas längd är den hebreiska poesien
bunden av vissa mer eller mindre
noggrant iakttagna regler. Jobs bok hör
också i detta hänseende till de mest
regelbundna. De särskilda verslederna
hava där nästan genomgående vardera
tre betonade stavelser (man kan i de
flesta fall lika gärna säga tre betonade
ord) och kunna alltså kallas
tretakts-verser. Detta dock så, att i senare
leden av ett verspar den tredje takten
kan ersättas med en paus. För
sorgesånger (jfr t. ex. Klagovisorna) synes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
