Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kyrkans första Dg aeller Jacobus och Petrus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
allt förutseende, gjorde den religiösa trons pånyttfödelse
omöjlig; se der den jordmän ur hviiken det första
århundradets Kyrka skulle höja sig. Jag tviflar på att man
kan föreställa sig en förening af omständigheter mera
eg-nade att förhindra »talet om korsets galenskap.»
Och ändå, när visheten hos de vise, som
för-blefvo föremål för den högsta beundran, var oförmögen
att uppehålla deras mod, hvilka sökte frälsningen; när
denna så rättvist vördade vishet uttömde sin förmåga att
sätta en magtlös damm mot upplösningeifc flod; då
uppträda några fiskare från den obemärktaste delen af ett
föraktadt land, och tillkännagifva sin afsigt att frigöra
menniskohjertat från syndens slafveri, och att rycka
verl-den undan den förstöring, som hotade den. Och på
hvad sätt? Genom att förkunna den otroligaste af alla
tilldragelser, nemligen, att midt ibland ett nedtryckt och
föraktadt folk hade Gud blifvit menniska i skepelse af
en timmermans son; att denna Gud och menniska, dömd
till det nesligaste straff af folkets högsta styresmän, hade
uppstått från de döda, och att tron på hans namn gjorde
menniskan delaktig af det eviga lifvet (Ap. G. Cap. 2, v.
22—40; Cap. 3, v. 43—26; Cap. 4, v, 10—J2; Cap.
5, v. 30—32; Cap. 40, v. 37 — 43; Cap. 13, v.
23—40; Cap. 25, v. 16—23 etc.). Jag frågar hvarje
uppriktig menniska: Att låta hedningars frälsning bero
af en Judes lidande och uppståndelse, en händelse
hvar-till de, sjelfva Judar, sade sig hafva varit vittnen; att
inbjuda tviflare att tro på en korsfästad, som utgått ur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
