Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kyrkans första Dg aeller Jacobus och Petrus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sköte, fullfölja ett lika välsignelserikt verk. Jag vet det,
känslan af vår ensamhet och vår svaghet, åsynen af den
liknöjdhet med hvilken sanningen emottages, det motstånd
den väcker, och de hinder, hvilka de kristne sjelfva,
tyvärr, resa i vägen för hennes segrar, utsätta oss
ständigt för att duka under för modlösheten. Men låtom oss
taga oss till vara. Denna fruktan kan på oss utöfva en
så mycket mera förstörande verkan, som den flyter ur
en ädlare källa. Ingenting hindrar äfven oss att vara
starke för sanningen i den mån vår svaghet det medgifver.
Den gudomlliga nåden är ej mindre mägtig (2 Cor. Gap.
42, v. 9) i vårt århundrade än den var i det första
seklet, och kan lika väl göra oss skicklige att i de
strider, som vänta oss, eller de svårigheter, som trycka oss,
hemta en upprätthållande kraft, ja lika mycket en segerns
underpant, som en tröstens källa. Men för att sålunda,
just i det, som synes vilja lända oss till hinder, finna ett
stöd, måste vi, inom kretsen för vår verksamhet, blifva
lika sanna lärjungar, som apostlarne i det första
århundradet.
III
Af hvad jag nu anfört, tror jag mig kunna draga
den slutsatsen, att Kyrkan egentligen är ett samhälle af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
