Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kyrkans andra Dag, eller Paulus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
verka på den kristnes oberoende? Orh den sednare för
ett ögonblick afstod från att Jjegagna sig af sin ratt, så
uppoffrade han derföre ingen af sanningens fordringar,
och såg sig icke heller derföre tvungen att förneka sitt
samvete. Den kristliga karleken beseglade hans frihet,
på samma gång som den inskränkte den, begränsade den
utan att försvaga den, gaf den öfning genom att lägga
band på den, och satte honom således i en så mycket
fullare besittning deraf. Långt ifrån att vara en
förställning, utgjorde tvertom just denna fördragsamhet en
dei af ’sanningen.
Det egendomliga draget hos Pauli religiösa
personlighet är således en frimodighet, hvilken bevisas lika väl af
hans kristliga kärlek mot de svage, som af hans strider
emot lagens Evangelium. Detta fruktbärande oberoende
uttalar sig redan i början af hans predikoembete (Ap. G.
Gap. 45, v. 2—6) i den högtidliga församlingen af
Apostlar och de äldste i Jerusalem. Också förklarar han
de Gala ter (Ca p. 2, v. 1—10), att långt ifrån att, vid
detta vigtiga tillfälle, gifva vika för anhängarne af lagens
Evangelium, bestrider han beständigt deras fordringar, på
det »Evangelii sanning skulle blifva beståndande» (v. 5).
Han gick än längre; han utvecklade sin lära föi’ dem
»som för något voro räknade», hvilka likväl »lärde honom
intet» (v. 2, 6, 9). Tvertom, när de sågo att honom
»betrodt var» att förkunna Evangelium för hedningarne
(v. 7), liksom åt Petrus att predika det för judarne, (v.
8) då räckte »Jacohus, Cephas och Johannes honom han-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
