Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kyrkans tredje dag, eller Johannes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
emellan Fadren och Sonen, an genom att begrunda Jesti
afskedsbön.
Gud älskar sig sjelf i de troende. »Den mig älskar
han varder hållande min ord, och min Fader skall alska
honom; och vi skola komma till honom och blifva boende
när honom» (Joh. Cap. 44, v. 23). »Ty Fadren sjelf
har eder kar, efter som j mig kär haden» (Joh. Gap.
46, v. 27). Fadren är ej mindre innerligt förenad med
Jesu vanner, än med Jesus sjelf (Joh. Cap. 4 7, v. 24,
23): har han icke gifvit dem åt honom? (Joh. Cap. 47,
v. 2, 9, 44, 42). Också läsa vi i Johannis första
epistel: »Derpå ar Guds karlek till oss uppenbar vorden,
att Gud hafver sandt sin enda Son i -verlden, att vi
skola lefva i honom. Deruti står karleken, icke det vi
hafve älskat Gud, men det han hafver älskat oss» (Cap.
4, v. 9, 40): »Och vi hafve kännt och trott den
karlek, som Gud hafver till oss» (v. 46): »Älskom honom,
ty han hafver först älskat oss» (v. 49).
Gud älskar sluteligen menskligheten. Hvilket
kristligt hjerta upprepar ej med tillbedjan: »Så älskade Gud
verlden att Han utgaf sin enda Son.....................Ty icke
har Gud sändt sin Son i verldena att han skall dömma
verldena; utan på det att verlden skall varda salig genom
honom?» (Joh. Cap. 3, v. 46, 47).
Således underhåller karleken, hvilken utgör grunden
för Guds eget väsende, ett verkligt gemensamt lif
emellan Fadren, Sonen och de kristne: det ar genom den,
som de aro »fullkomne uti ett» (Joh. Cap. 47. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
