Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kyrkans tredje dag, eller Johannes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IV.
Först och främst är kärleken, betraktad enligt dess
natur, hvarken en blott böjelse, en instinktmessig känsla,
eller en hjertats naturliga sympati: med så mycket mera
skäl har den ingenting gemensamt med passionen. Hvar
och en, som befinner sig under inflytandet af en passion,
älskar sig sjelf och sin egen tillfredsställelse i föremålet
för sin tillgifvenhet. En källa till den djupaste ledsnad
och afsmak, är passionen ingenting annat än en af
egennyttans olika former, och bedrager vanligen så mycket
sakrare, som den kan ikläda sig hängifvenhetens skepnad.
Men under hvilket namn den än döljer sig, ser man den
ständigt beherrska vår vilja, sträfva efter att blifva
själen inom vårt jag, grunden för våra föresatser, vårt lifs
stora drifkraft, vår religion, vår Gud, ända till dess den
sjelf slocknar i den tomhet, som den gräft inom oss.
Kärleken »efter andan» deremot gör menniskan mägtig
af den största bland uppoffringar, det fullkomliga
öfverlem-nandet af hela vår varelse åt den gudomliga viljans
ledning. Också ersätter den slutligen den naturliga
egennytta, som vidlåder oss, genom den rättfärdighet, som
den meddelar oss. Man fattar således att den skapar
troshjeltar, eller att den i sjelfva verket är en handling,
den gudomligaste af alla menskliga handlingar, den enda,
21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
