Femtio års kamp för kvinnorösträtten. Den engelska rösträttsrörelsens historia / 17 (1918) Author: Anna Bugge Wicksell Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Senare skedet - VII. Under kriget

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

när kvinnorna skulle få sin rösträtt, endast på vilka villkor
de skulle få den, d. v. s. vilket parti, som efter valen skulle
bilda regering och upptaga frågan såsom sin.

Vilket utfall dessa val skulle fått, ifall de fått äga rum,
och vad form av kvinnorösträtt Englands kvinnor då erhållit,
det få vi nu aldrig veta. Kriget kom emellan.

VII. Under kriget.

Strax efter krigsutbrottet förklarade den engelska
suffragettrörelsen, att den under krigstiden skulle alldeles nedlägga
vapnen, sluta med varje agitation för rösträtten och i stället
sätta in hela sin agitatoriska förmåga på arbete i fosterlandets
tjänst. Den s. k. laglydiga riktningen samlade sig under
ledning av National Union. Liksom den aldrig varit så
ytterliggående i valet av sina agitationsmedel, som den andra,
var den ej heller nu så ytterligtgående i sin underkastelse.
Dess förklaring gick ut på, att dess medlemmar ej heller
skulle oroa regeringen eller landet med någon
rösträttsagitation, så länge kriget varade, men detta endast under den
förutsättning, att icke under kriget det bleve fråga om
utsträckning av den politiska rösträtten till någon annan,
hittills utesluten krets av medborgare; skulle sådant hända,
förbehöllo de sig att åter få göra sig påminta jämval med sin
fråga.

De flesta ansågo nog den gången, att detta var ett ganska
platoniskt och i själva verket mycket överflödigt förbebåll;
och dock var det just denna förutsättning, som inträffade
sommaren 1916. Nu efteråt är det mycket lätt att se och
förklara, att den måste inträffa och just vid denna tid.

Det engelska underhuset har 670 medlemmar och inga
suppleanter. Så snart det därför blir en ledighet där, och
det händer vanligen 2-3-4 gånger om året, måste i
vederbörande valkrets företagas nytt val; det är de s. k.
bye-elections. Det att varje valkrets sålunda måste räkna med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>