Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Nemours
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ö
på hafvet, sjön gick hög: han ursäktade sig och me
nade act det nu icke var tid med att läsa någon
messa, fartyget skulle strax fortsätta sin resa. Den
artige kaptenen erbjöd sig imellertid att vänta till
dess biskopen hade förrättat sitt värf. Och så steg
han ned i båten, följd af presterna och en officer,
hvilken hade stält sig till hans förfogande och gerna
ville vara den måne, som erhöll sitt ljus från helig-
hetens sol.
Då båten lade ut från fartyget började klockorna
att ringa med ökad styrka, då biskopen steg i land
började de att klämta, och folk strömmade ut ur
husen och uppstälde sig i två led på gätan för att
se och betrakta. Allt här i verlden tjenar ju till
skådespel för mängden, — sorgen och glädjen, hvar-
för då icke också det nya: en erkebiskop i violetta
vantar. Nu hade han aftagit sin trekantiga hatt
och gick genom lederna med en violett silkes-sam-
metskalott på hufvudet; detta var af aktning för me-
nigheten. Alla sågo, alla gapade på upptåget och
ombord på ångaren stod längs med skansklädnaden
en rad matroser, hvilka hviskade hvarandra spetsiga
anmärkningar i öronen. In uti kyrkan bar det af
med stora och små. Klockan fortfor att klämta,
som om elden hade varit lös i staden; hon sjunger
ju sin lofsång och sin liksång med samma tunga!
Det var omöjligt för mängden att få plats derinne,
men de som fingo blifva utanför förlorade icke modet
för det, ty då monseigneur hade slutat och såg den
törstande skaran klämma och knuffa hyarandra för
att komma fram, vinkade han med handen, steg
upp på det öfversta trappsteget, och under det hela
massan med sänkta hufvuden knäböjde för hans
fötter, tilldelade han den sin och himmelns välsig-
nelse. Dermed var föreställningen slut och alla nöjda.
Åter lade båten ut från land, och de två pre-
sterna suto som förut med hatten i hand, åter knä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
