- Project Runeberg -  Araber och Kabyler /
30

(1869) [MARC] Author: Carl Brosbøll Translator: Carl Henrik Atterling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Oran

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vatten och såpa till trots bibehåller sig i dera må-
nader.

En och annan af de fattiga arab-qvinnorna bära
stora messingsringar i öronen, kring handlederna och
den ena ankeln. De rika begagna dylika prydnader
af guld och silfyer. En arabiska lät sig nöja med
ringar af vanlig jerntråd. Voro de minnes-gåfvor så
hade hon en mängd att komma ihog, ty hon bar en
ring på hvarje finger, på somliga till och med två.
En annan var klädd i ett omkring lifvet hopsnördt
bälte, hvilket nådde ned till knäna. Öfver de mörk-
bruna skuldrorna bar hon en gammal halsduk, bun-
den korsvis, som dolde en del af ryggen och der-
jemte också hjelpte till att hålla barnet uppe; men
framtill var allt blottadt ända ned till bältet. Det
ena bröstet hade hon kastat tillbaka öfver axeln för
att gifva barnet di. En annan gick med ett stycke
matta om lifvet, gula saffian-tofflor och en stor ta-
lisman i en perl-snodd om halsen. Något som gör
ett egendomligt intryck, är att midt i allt elände se
dem utstyrda med stora, prunkande georginer, astrar
eller blodröda oleander-klasar, som de sticka in bakom
öronen, liksom en skrifvare sin penna.

Det hvilar ett obeskrifligt drag af vemod öfver
alla dessa qvinnors ansigten. Passionen har tidigt
slagit rot i deras unga hjertan, hela deras lif är ett
fortsatt umbärande, så mycket tyngre, som de dagli-
gen äro omgifna af rikedom, öfverflöd och alla der-
med förbundna njutningar. Man ser dem aldrig 1e
eller mysa, hör dem aldrig sjunga; det samma gäller
om männen, och till och med hos små barn återfinnes
detta förunderliga, melankoliska uttryck, liksom om
också de bure sin andel af stammens gemensamma
nöd. På alla gator och gränder träffar man dem så
lång dagen är, sökande i mullen efter en liten lapp,
en bortkastad frukt, ett band, en kålstock; deras
skarpa, blå-svarta ögon äro i en oupphörlig, spejande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:51:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/arabkabyl/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free