Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Oran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
mellan dina berg eller nere på slätterna, visar du
tänderna som ett rofdjur och gör med handen en
rörelse öfver halsen från öra till öra, ett tecken,
som icke gerna kan missförstås. — Dessa främlingar
vilja dock endast bringa dig gagn och lycka. Cortez
och hans män drogo till Mexiko med bibeln i ena
handen och svärdet och bålets fackla i den andra.
Till dig kommo fransmännen också med vapen i
hand, det är sant, men svärdet skulle endast bereda
plats för plogen. År detta icke som det bör vara? —
De kommo som läkaren till den sjuke, de löste dina
fjätrar, före ditt lifs afton skall morgonen gry i din
själ; du skall lära att tro på det som du nu be-
tviflar; din son skall välsigna dem som du förbannar.
Imellan sig inbördes dela araberna villigt, hvad
de hafva förvärfvat, hjelpa och understödja hvarandra;
det är som de kände, att det gäller att hålla till-
sammans nu, då marken tyckes skälfya under deras
fötter.
En hustru gick med två barn, fastbundna på
hennes rygg. De hade som små pungråttor hängt
sig fast vid henne med de nakna armarna och benen.
Två andra, litet större, klädda endast i ett fragment
af en skjorta, gingo efter och höllo henne i kjolen
och sköto axlarna upp öfver skjortan, hvilket dock
icke hindrade dem att böja sig till marken och upp-
samla melon-skal och hvarje grönt, ätbart blad, som
låg i deras väg. De stannade ett ögonblick utanför
hvarje bod, betraktade alla de utstälda herrlighe-
terna och gingo derpå vidare. Slutligen föll det
qvinnan in att hon hade för mycket att bära på,
hon lösgjorde det ena af de två barnen, satte det
ifrån sig på gatan och gick derefter vidare med de
andra. Detta tilldrog sig midt på ljusa dagen. Det
barn, hon lemnade, kunde icke gå för sig sjelft; det
oafbrutna hängandet på moderns, rygg hade krökt
och förvridit de små benen, det reste sig upp vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
