Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Oran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
sjöngo och spelade på sin två-strängade gwtarr, eller
samtalade med grannens damer, hvilkas altan sträckte
sig fram under deras. Det måste dock hafva varit
förbundet med svårighet för dessa skönheter att för-
blifva osedda, eftersom staden är bygd på terrasser,
så att man, gående på de öfversta gatorna obehindradt
kan se, hvad som föregår på altanerna nedanför. För
att skydda sig för obehörigas blickar utspändes öfver
altanerna ett tak af lärft, hvars stöttor och pelare
ännu äro qvar, under det att sjelfva taket försvann
med den nödvändighet, som hade framkallat det.
Den andra och minsta delen af staden förskrifver
sig från samma tid som fästningsmuren. Den tredje
är den moderna staden, fransmännens stad, som ef-
terhand uttränger de båda andra: stora fyrkantiga
hus, kalkstens-palatser för hökare och krämare, fön-
ster vid fönster, hvilka nå från golf till tak och
utåt gatan skyddas af ett galler af gjutet jern, ett
pår alnar högt.
Mot fästningsmurarna stödja sig utanför staden
en mängd små bodar och ruckel, i hvilka den egent-
liga handeln med araberna försiggår. Här säljas
landets frukter: kastanier, hvilka rostas på kol och
antingen ätas varma eller gnidas till mjöl mellan
ett par stenar, hvarefter man bakar bröd af dem,
vattenmeloner till 2 öre stycket, pumpor, bananer,
spansk peppar och en mängd olika slags bönor. Här
gör det egentliga folklifvet sig gällande, här träder
den sydländska naturen fram ur burnusen, här ropas,
skrikes, tjutes, så man tycker att de gamla murarna
borde remna dervid. Midtemot, på andra sidan vägen,
sitter en rad negrinnor, hvilka handla med tunnbröd,
som de sjelfva baka, ett galleri af det fulaste, mensk-
ligheten kan uppvisa, ett lefvande register på hela
verldens skällsord och svordomar. En sido-blick, en
mörk min är nog för att sätta dem i harnesk; be-
sluter man sig en sång för att göra sig till deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
