Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Landskapet Dahra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
66
Elden fattade i det torra gräset, släcktes och
började åter, en klar låga uppsteg från högen, efter-
följd af en qväfvande rök. Oupphörligt förökades
bålet. Inifrån grottorna ljöd i detta ögonblick ett
genomträngande skrik, som tycktes innefatta allt,
som menniskorösten är i stånd att uttrycka af fasa,
af smärta och lidande. Det upprepades flera gånger
och med detsamma förenade sig åsnornas, Oxarnas
och fårens bölande och bräkande, ett förfärande vit-
nesbörd om, hvad de måste lida derinne, omgifna af
denna eldkrets, inandande denna glödande atmosfer,
utan vatten, utan luft, utan räddning.
Efter en stunds förlopp utträngde från hålorna
ljudet af gevärs-skott, och midt igenom det brakande
bålet sågs en arab, insvept i en matta, störta sig ut
mot fransmännen, sträckande händerna framför sig,
som om han bad om nåd. Han var sänd från stam-
men för att erbjuda fullkomlig undergifvenhet och
75,000 frank i lösepenning, om de blott fingo be-
hålla sina vapen.
Pelissier lät soldaterna släcka bålet; detta aär-
bete var förenadt med lifsfara, ty araberna sköto
på dem, men det utfördes i alla fall. Derefter vände
öfyversten sig till sändebudet och sade:
“Gå och upprepa mitt ord: lydnad, utlemning
af alla vapen, en timmes betänketid.“
Araben återvände; det kringrifna bålet slock-
nade af brist på näring. Innan den föreskrifna fristen
var till ända, ljödo åter gevärs-skott och skrik inne
i hålorna; det lät som om en strid hade försiggått
derinne. Flera araber försökte att tränga sig ut,
deras egna kamrater sköto på dem. Tiden gick,
ingen visade sig, bålet tillökades, samma uppträde
förnyades. Nu fanns icke mer någon räddning. Ris-
knipporna flögo ned från klipporna, hastigare och i
större mängd än förut, elden lyste djupt in i grottan
och kastade ett rödt och fantastiskt skimmer öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
