Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Algier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
uppnådt och striden nästan vunnen: öfver dessa träl-
domens och fåkunnighetens remnade murar går solen
upp, här firar redan civilisationen sin fest. Om lif-
vet är en dag, som fyller mitt öga med ljus och
färgrika bilder, mitt hjerta med lycka och friska in-
tryck och min själ med tacksamhet för allt som blif-
vit mig förunnadt att se, då känner jag här att jag
lefver.
"Ja, nog är det vackert alltsammans”, anmärkte
en parisisk herre, då han såg dessa bilder omkring
sig, ”men det är då icke endast konsten, som här
firar sin triumf, vi måste också komma ihog, hur
mycket naturen har bidragit till att föröka denna
skönhet, då den lade allt detta vatten och alla dessa
gröna berg omkring staden."
Nu vexlar bilden. Vi måste skynda oss med
vårt verk; om två timmar är det middag, då hvilar
allt. Negern kryper in under muren och lägger sig
till hvila på gatstenarna, araben döljer sig i temp-
lets hvalfgångar eller under palmerna vid springyatt-
net. Han har aftagit sina tofflor, utsträcker sig på
stenbänken och stirrar tyst och orörlig upp på grå-
sparfven, som plaskar i reservoiren, smutsar ned sig
i sanden och slåss med sin kamrat om det bröd, han
har stulit från sockerbagarens öppna fönster.
Solen stiger. Man öppnar fönster-jalusier och
dörrar, men värmen blifver icke derför mindre, man
tager en bok i handen, men följer icke med inne-
hållet; tanken är icke i stånd att fasthålla ett be-
grepp, ögat uppfattar icke längre någon bild. Lif
och rörelse dö bort på gatorna: hvila och stillhet
öfverallt. Luften är genomskinlig och har ett oänd-
ligt djup. I detta bländande ljus tyckes den vara
uppfyld med tusen fladdrande atomer, okända yvarel-
ser kanske, hvilka hvirfla och vältra sig i de dall-
rande strålarna. Oleander-buskarna strö sina blom-
mor öfver altanen. Tanken sofyer, ett obeskrifligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
