Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Algier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
öfver dem. Här och der ser det ut som om de höga
murarna rörde sig. Det är en hvitklädd morisk
qvinna, som lutar sig ut öfver takets balustrad, eller
ligger på sin djur-hud mellan blommor och röda si-
den-kuddar, stirrande ut öfver staden, lyssnande till
tonerna från en två-strängad guitarr från grannens med
galler försedda fönster. Der uppifrån ser hon hafvet,
som omsluter bergets fot, och den gamla sjöröfvare-
hamnen vid Bab el Ued och muren, på hvilken deyen
i de gamla goda tiderna upphängde de kristnes huf-
vuden. Hon har kastat tillbaka sin slöja, månske-
net smeker hennes bleka ansigte. Väntar hon, un-
der det de svarta, melankoliska ögonen stirra ut
öfver hennes fädernehem, i hvilket det nya och främ-
mande undantränger allt, i hvilket hon sjelf snart
har blifvit en främling, harmas hon eller glädes hon
öfver alla dessa sjelf-bjudna gäster, hvilka kommo
och sade: ditt är mitt, och togo hvad de ville? Klap-
par hennes hjerta af längtan, eller har det stelnat
under den förstenande enformighet, som omgifyer
henne? — Hon är ännu ung och har likvisst aldrig
känt ungdomen, med dess glädje, dess rika förhopp-
ningar, dess mångfärgade drömmar. Tiden smög sig
förbi henne i strumpsockarna, under det hon satt
och stirrade ut genom de små förgallrade gluggarna
i muren. Vår blef vinter och vår igen, utan att för
henne medföra någon förändring; intet minne lyser
ned i hennes bröst, ingen lycka har värmt det. Hon
har fattat i burens jernstänger, fuktat dem med sina
tårar, med sin mest bevekande röst påkallat en fräl-
sare; han kom också, men har ännu icke nått upp
till henne. Hon har sörjt sig nästan till döds mel-
lan dessa kalla murar: en fogel, som i öknen sjun-
ger sin sång utan att blifva hörd eller förstådd af
någon. Hennes herre och husbonde ligger i detta
ögonblick midt emot henne med korslagda ben på
en dyna. Hans blå-svarta skägg doftar af ambra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
