- Project Runeberg -  Araber och Kabyler /
97

(1869) [MARC] Author: Carl Brosbøll Translator: Carl Henrik Atterling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Algier

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

97

Man visade honom omkring öfverallt, lät honom bese
samlingarna, teleskopen, elektricitets-maskinen. Han
gick med, mörk i hågen, tyst och med det lugn och
den värdighet, som utmärka en arabisk höfding. Då
han hade sett allt, stannade han i dörren, knäböjde,
fattade lärarens hand och kysste den.

"Låt mig få min son med mig hem”, sade han.

Derför fanns ej något hinder. Gossen följde nu
sin far och kom åter till hemmet. Han fick en häst,
nya lek-kamrater, blanka vapen, lof att begagna
bössan, allt hvad han bad om; han var fri, obunden;
det var åter öknens luft han inandades. ”Nu glöm-
mer han visst snart skolan och främlingarnas lärdo-
mar”, tänkte fadern. — Detta tycktes också vara hän-
delsen. Gossen följde med stammen och deltog i
dess göromål, men, märkvärdigt nog, då någon tid
hade förgått, tycktes gossen icke mera vara sig lik;
han glömde hästen och de nya vapnen, blef tyst och
sluten och försjönk i djupa tankar. Allt hvad man
gjorde för att muntra honom hjelpte icke, han läng-
tade tillbaka till sin skola, efter dess frid, dess ord-
ning och de milda seder, af hvilka han der hade
fått intryck. Höfdingen blef förtviflad, men ingen-
ting kunde göras vid saken. Han följde sin son till-
baka. I skilsmessans ögonblick tryckte han gossen
till sitt bröst, då runno tårarna utför hans solbrända
och skrynkliga kinder.

"Det barnet har fått två hjertan”, sade han;
"ett, som hörer öknen till, ett annat, som tillhör
eder. — Der hafven I honom tillbaka.”

Som hvita sippor mot skogens grönska taga
sig alla de små landtställen ut, hvilka hvarje år för-
ökas i antal längs med Algiers östra hafsvik. Ne-
danför löper ett litet stycke jernväg. Genom att
följa den kommer man efter en halftimme till ackli-
mations-trädgården, der palmen, myrten, cedern och

d

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:51:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/arabkabyl/0103.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free