Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Sagor bland kabylerna - Husen sucka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
under sin burnus och stora ringar på armar och
händer.
“Jag har inga ringar“, tänkte den äldste sonen.
Då den främmande slog upp sin burnus och
tvådde sitt ansigte till bönen, sågo de att han bar
en tjock guldkedja om halsen.
“Den som hade en sådan kedja“, tänkte den
äldste sonen.
Strax efter middagen tog den främmande afsked
och lemnade dem. Han ämnade sig till marknaden
utanför Tizi Uzu, och de kommo öfverens om att
sonen skulle visa honom vägen genom bergen. Då
främlingen gick vände han sig om till den lilla
flickan och sade:
“Jag erbjuder eder ej någon gåfva för eder
gästfrihet; hvad I hafven gjort mig, det skall jag göra
eder tillbaka, men der har du en ring till minne af
Lekhal Ben Zaleb, så är mitt namn.“ Dermed satte
han en ring på den lilla flickans finger.
Då sonen skulle gå, tog han oförmärkt sin knif
med sig. I detsamma hviskade en röst uppifrån
taket: “Låt bli det der!“ Han såg upp, men tog
i alla fall knifven, och så gingo de. Då han gick
bygatan framåt, upprepade samma röst från hvart
och ett af de gamla husen, som alla hviskade: “Låt
bli det der!“ Rösten tycktes honom blifva allt högre
och högre; han stannade slutligen och frågade den
okände, om han hörde någon tala. Denne svarade
nej, och de gingo vidare.
Inne mellan bergen blef vägen smal; Lekhal
gick förut och stödde sig på sin käpp; hans
följeslagare höll sig på något afstånd. Plötsligt drog han
upp sin knif och stack ihjäl den okände, tog hans
penningar och guld-smycken och kastade liket ned i
en klyfta. Derefter gömde han det röfvade godset
under en sten. Men på qvällen, då han gick hem,
suckade alla träd, han gick förbi: “Ve dig!“, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
