- Project Runeberg -  Amalthea /
49

(1918) [MARC] Author: Algot Rosberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skulle fängelset stormas?

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

snårt rättegången slutförts förflytta oss till ett
säkrare fängelse.

En del kamrater — troligen allt för många —
sysslade emellertid med tanken att taga ut Nilson,
Stern och mig. Emellertid gick den ena veckan
efter den andra, men ingenting hördes av. Då
jag givetvis inte kunde inse att jag var pliktig
att låta livet utan ansats eller försök till befrielse,
anhöll jag om en viss liten hjälp till planens
utförande. Svaret kom i en bestämd uppmaning
att icke vidtaga något som helst åtgörande i
riktning till befrielse, ty därigenom skulle jag hindra
de två andras fritagande. Fast friheten, så att
säga, låg inom räckhåll, måste jag inför detta
bestämda dekret och av hänsyn för de andra två
bida tiden.

Tiden gick och jag började allt mer förstå, att
det icke fanns män med tillräckligt djärv
oräddhet att våga vad de stora och bestämda orden
lovade.

Så gingo dagarna och en vacker morgon
väcktes vi tidigare än vanligt. Yrvaken sprang jag
ur sängen och frågade vad som stod på.

— Kläd på er! lydde svaret.

Omsider lyckades jag få veta, att vi skulle
transporteras till Karlskrona. På min fråga varför,
fick jag ett mångtydigt leende till svar.

Avsikten att förflytta oss hade hållits
fullkomligt hemlig. Vi hade sålunda inte ens satts i
tillfälle att säga farväl till anhöriga, långt mindre
att ordna med mat och andra privata
angelägenheter. Tillvägagångssättet är typiskt för
hänsynslösheten mot häktade.

Nerkommen till stationen, där fångfinkan
väntade, hörde jag några unga män, som tydligen
känt igen mig, utropa: »Se, där går Rosberg!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:02:40 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/aramalth/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free