- Project Runeberg -  Amalthea /
55

(1918) [MARC] Author: Algot Rosberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Under bilans skugga

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Vid ett tillfälle hade en medfånge bett mig om
lite mat. Av medlidande med den hungrige
mannen lovade jag honom mat, om han kunde
utfundera något sätt att få den till sig.

Som vi sutto i cellerna intill varandra, kunde
vi medelst knackning komma överens om att han
skulle slänga ett snöre bort emot mitt fönster,
varvid jag med utsträckt arm skulle passa på att
gripa tag i det. Det lyckades bra. Sedan maten
fastbundits halade han snöret tillbaka. Till all
olycka hade emellertid en spionerande fångknekt
observerat tilltaget. Det blev alarm och förhör,
och jag dömdes till sex dygns hårt nattläger.
D. v. s. jag skulle ligga på blotta golvet utan
sängkläder samt under samma tid vara berövad
varje möjlighet till förströelse.

Böcker, säng, tvättställ, handduk och sittpall,
allt bars ut ur cellen. Om jag ville sitta, måste
jag sätta mig på golvet, och häri gjordes ingen
skillnad vid tiden för födans intagande. Med
detta straff följer också kostförknappning.

På en hylla hade jag en grön blomstervas.
Den representerade ett stycke färg i all
färglösheten. Jag satte därför stort värde på den. För
tillfället hade jag också friska, härliga blommor i
den. Fångvaktaren, som skulle rymma ut cellen,
gjorde ansatser till att även ta ut min kära vas
med blommorna i. Jag anmodade honom först
hövligt att låta den stå kvar, men då han inte
det ringaste frågade efter min bön, gick jag
resolut bort och tog vasen ifrån konom. Detta
var emellertid att tända eld i »Röde Melin»,
såsom fångarna kallade honom. Han knöt handen
under min näsa och påstod, att här var det han
som bestämde, och fan skulle ta mej, om jag
borstade upp mej. Att jag miste tålamodet
inför denna drummels uppträdande var icke

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:02:40 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/aramalth/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free