Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tre år i ensam cell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
föranstaltningar utburits, under det jag lyssnade vid
dörrspringan.
I dag hade vi emellertid en av de enfaldigaste
knektarna på vakt — en tvåletikettsfigur,
lydande namnet Kullander (Pull-Anders kallad för
sitt hönsaktiga utseende). Honom skulle jag
pumpa. Jag ringde på och begärde en mugg
vatten. Jo, mycket riktigt, det var Pull-Anders
som kom.
— Skulle inte herr Kullander vilja vara så
vänlig och se efter, om det här talet är rätt räknat?
Se, jag är just inte så styv i räkning, men herr
Kullander, som gått i finare skolor (knektskolor),
kan säkert hjälpa mig.
Hans utomordentliga fåfänga kände sig livligt
tilltalad av denna hemställan och ledigt, men med
viktig min, löste han det enkla räkneproblemet.
Jag började försiktigt:
— Vad var det för ett kräk, som dött nu igen?
— Åh, det var en som hade kräfta i magen.
— Jaså, det var den. Han satt ju på 48:an?
— Nej, det var 56:an. Han har inte varit här
länge.
— Jaså, ja, nu vet jag vem det var. Den
tusan ville aldrig stiga upp om morgnarna.
— Hm, hur kan Rosberg veta det?
— Jo, jag hörde hur han bråkade var morgon
när ni öppnade hans dörr.
— Ja, han gjorde det.
— Hur sjutton kunde han också begära, att
ni skulle sätta ut hans nattkärl. Det tycker jag
var väl fräckt.
— Jaså, Rosberg hörde att det var bråk om
det?
— Ja visst, det var ju krångel var morgon.
— Ja, men han kunde nog inte. Han hade
svårt utvecklad magkräfta redan då han kom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
