- Project Runeberg -  Amalthea /
87

(1918) [MARC] Author: Algot Rosberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tre år i ensam cell

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

för mig till gemensamhetsavdelningen, med
samma intensitet som man längtar efter friheten. Jag
räknade dag för dag och de sista veckorna
vandrade jag så gott som dag och natt fram och
åter i cellen. En djup rand i golvet från dörren
till ena hörnet visade, att andra före mig gjort
samma rastlösa vandring, F. ö. är denna marsch
fram och åter något som går igen hos alla
cellsittare under hela celltiden. Då man är särskilt
trött och uppgiven är detta också bästa medlet
för vila. Än i dag plägar jag, då jag känner mig
särskilt trött, ta en promenad fram och åter över
golvet.

Under dessa veckor hade jag inte lust till
arbete, utan sökte på allehanda andra sätt fördriva
tiden. Bl. a. reciterade eller deklamerade jag
gamla stycken, som länge legat djupt nere i minnet.

En eftermiddag, då jag just börjat deklamera
ett stycke, som jag särskilt under dessa
omständigheter tyckte om att upprepa gång på gång,
fick jag se ett öga i titthålet. Möjligen hade jag
höjt rösten något för mycket och därigenom
påkallat uppmärksamheten. Jag hade just hunnit
med de två första raderna:

»Jag skall ej bindas, tryckas ned till jord.
Som förr min panna emot skyn skall höjas»,


då cellnyckeln stacks i dörren och in kom —
Wollin. Självfallet tystnade jag, men Dionysius
såg sarkastiskt på mig och sade med en ironisk
bugning: fortsätt, fortsätt!

Jag teg en kvarts minut, men började därpå
med kraftig röst och den djupaste känsla jag var
mäktig, att deklamera följande anslående och för
tillfället passande dikt:

Jag skall ej bindas, tryckas ned till jord.
Som förr min panna emot skyn skall höjas.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:02:40 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/aramalth/0093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free