Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Jag flyttar till gemensamheten
- Mina fångkamrater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förståelse och genom en smula välvilja för de
olyckliga i de grå bastiljerna.
Mina fångkamrater.
DEN FÖRUT citerade kaptenen skriver på
ett ställe i sin bok: »En del fångar
beundrar ingen så högt som den, vilken
begått ett gräsligare brott än de själva
och finna endast den genialitet överlägsen, som
är i stånd att uttänka sinnrikt kombinerade
planer till nya förbrytelser.» Om det varit så, skulle
det knappast förvåna, men först som sist kan
sägas, att denna hans uppfattning är fullkomligt
falsk.
På Långholmen, där de största, råaste och till
längsta straff dömda förbrytarna samlas, märkte
jag tvärtom att dessa, som begått särskilt ruskiga
brott, av de andra fångarna betraktades med
blickar, som minst av allt tydde på gillande och
sympati.
På bokbinderiverkstaden, där jag arbetade, voro
vi sex fångar. Tre voro dömda för dråp och
två för mord. De för dråp dömda ställde sig
själva, och även av de andra fångarna, på ett
högre plan än mördarna. Till höger om mig
hade jag en av dessa, den på sin tid sorgligt
beryktade Yngsjömördaren. Han lär redan från
12-års-åldern ha stått i otillbörligt förhållande till
sin mor. Tjugufem år gammal gifte han sig med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 02:52:15 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/aramalth/0100.html
