Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Mina fångkamrater
- En överväldigande glädje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hur han på bästa sätt skall kunna ställa det för
sina två barn, som flitigt skriva till sin pappa
och längta efter honom.
Måtte de snart få hälsa honom välkommen ut.
En överväldigande glädje.
DEN FÖRSTA MAJ 1913 kommer för alltid
att i minnet stå som en dag med
sensationer, så starka, att intrycken därav icke
kommer att försvinna ens sedan de grå
håren bundit krans kring hjässan. Men så var
också det utomordentliga i situationen ägnat att
i särskilt hög grad påminna om de väldiga
intressemotsättningarna och olikheten i tänkesätten
mellan »högre» och »lägre» skikt i samhället.
Den första maj 1913 låg jag i straffcell. Det
var fjärde och sista bestraffningen på
Långholmen. Det var icke kallt, men jag skakades ändå
av frossbrytningar. Den som inte legat i säng
på sex dygn, den har erfarenhet av att svett och
utdunstning genom kroppens porer kondenseras
på kroppen och bibringar en förnimmelse av
stark kyla.
Jag hade gått därinne rastlöst i dagar och
nätter och tänkt över problemet om vissa
människors begär att göra andra ont. Vad var nu
orsaken till att jag skulle torteras här? Och vad
ville man ernå med det? Det var problem som
min tankekraft, med utgångspunkt i den egna
karaktären, icke mäktade lösa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 02:52:15 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/aramalth/0109.html
