- Project Runeberg -  Amalthea /
103

(1918) [MARC] Author: Algot Rosberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En överväldigande glädje

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mörkt. Den ena bilden efter den andra rullade
upp sig: Där ser jag arbetets män i trälande slit
från morgon till sena kväll. Jag ser
avlöningsdagen med den knappt tillmätta ersättningen för
tungt arbete. Och där är hemmet, torftigt och
kallt, blottat på skönhet och vila för själen. Det
är arbetsmannens hem; han »som skaffar guld i
dagen och odlar säd och vin, som väver duk av
siden som gör den rike fin». Jag ser krogarna
med spriten flödande och slantarna rullande för
den konstlade glädje ruset skänker. Jag ser ett
proletariat som i slö resignation utför lastdjurets
roll utan att knota. Arma, arma bröder! –

Men i dag? I dag går man ur huse, ty i dag
är det proletariatets mönstringsdag. I dag fladdra
de röda fanorna och ljuder musiken, i dag
vilar hacka och spett.

Åh, om de blott ville! Om de blott kände sin
egen makt och brukade den, då — segern —
lyckan — solen!

Det är mörkt i cellen och mörkt inom mig.
ögonen svida av kuvad gråt och kroppen
skakar i frossa.

Tyst! Kungssången? Nej, nej, det är
Internationalen! Det är den välkända stridssången,
som jag inte hört på länge, länge. Varje ton
tränger klar och tydlig in i min cell. Jag kan
för en stund inte röra mig. Sinnesrörelsen är så
stark och ljuset — ett förunderligt ljus — så
skarpt, som lyser upp varje vrå.

Jag ler och känner icke kylan längre.

»Upp trälar uti alla stater–-.» Sången
ljuder kraftig och ren ut över Mälarens klara
vattenspegel och ekar mot mitt fängelses gråa murar.

Nu kan jag inte dröja längre. Med ett hopp
lyckas jag få tag i fönsterkanten och häva mig
upp. Där ute på vattnet ser jag en vit mälarbåt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:02:40 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/aramalth/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free