Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En överväldigande glädje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den är full av människor — män och kvinnor
De senares späda stämmor tränga igenom. Högre
och kraftigare ljuder sången, triumferande och
segerviss, och den sista strofen: »- - - ty
internationalen åt alla lycka bär», blir
övertygelsetrogen och varm.
Vem är det, människorna på båten?
Kamrater, vänner? Finns det månne någon jag känner,
någon som sökande blickar hit — hit mot
Mälarens skamfläck? Eller har sången sjungits utan
mening! Var det icke en signal, ett rop: håll ut
kamrater? Eller - - -
»Leve Amaltheamännen! HurraI hurra! hurra!
hurra!»
Nu vet jag vilka de äro där ute, de kära, kära,
och jag tycker mig skönja kända gestalter.
Sakta går den vita båten förbi medan sång och
hurrarop avlösa varandra.
Det börjar kvällas. Alltjämt går jag rastlöst
fram och åter. Ett, två, tre, fyra. Ett, två, tre,
fyra. Åh, att man skall sitta här! Sitta inom
fyra nakna, gråsvarta väggar på denna de röda
fanornas dag!
Bröstet häver sig och krafter, sällan kända,
spänner musklerna. Åh, vad dessa tyranner äro
små och ömkliga! Med dessa mina händer skulle
jag kunna strypa dem; krossa dem till stoft;
tvinga dem på knä för Rätten och Sanningen.
– – – – – – – – – – – – – – – – – – – –
Den minnesvärda dagen går och kvällen, och
ännu långt in på natten hör jag sångens eldande
ord: »- - - snart skall uppbrottets timma slå.»
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
