Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skräckväldet på Långholmen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
via fångarnas blecktallrikar vandrat i svinmaten,
blev det för kort tid en smula bättre.
Fläsk och kött var likaledes ofta oätligt.[1])
Under min celltid var köttet i synnerhet under en
lång period nära nog oätbart. Jag klagade
slutligen och anhöll få kött, som var friskt och
ätbart. Svaret från Wollin blev ett längre,
oförskämt tal, samt hot om bestraffning. För denna
gång skulle jag slippa undan med en varning.
Så löjligt det låter, är det dock sant, att denna
varning figurerade i papperen bland de övriga
bestraffningarna, vilka den Kungl.
Fångvårdsstyrelsen åberopade som skäl för att jag icke borde
frigivas.
Jag skulle kunna anföra tjogtals fall där
bestraffning ådömts för klagomål av denna art. Det
anförda är emellertid nog som bevismaterial.
Att klaga till myndigheterna är fullständigt
onödigt. Fängelsedirektörerna förfar i stor
utsträckning på så sätt att antingen slänges klagoskriften
helt enkelt i papperskorgen eller ock uppkallas
ett antal bevakningsknektar, som åläggas att
skriva intyg, som vederlägga fångens klagomål. När
handlingarna därefter komma till vederbörande,
t. ex. till J. O., blir resultatet alltid: kan till ingen
åtgärd föranleda.
Särskilt komprometterande skrivelser från
fångarna slängas konsekvent i papperskorgen. Detta
praktiserades av Wollin och t. o. m. den annars
i många avseenden präktige direktören på
Härlanda förfor sålunda. Och de kunna saklöst göra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
