- Project Runeberg -  Amalthea /
137

(1918) [MARC] Author: Algot Rosberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Transporten till Härlanda och en ståtlig uppvaktning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Mina händer fängslades på ryggen och grova
kättingar lades om benen. En vid kappa sveptes
om kroppen och kapuschongen drogs ned över
ögonen. På grund av det tunga och snärjande
fängslet måste jag till hälvten bäras in i bilen.
De fyra detektiverna togo plats inuti och Wollin
framtill hos chauffören. Det var säkerligen
Wollins första transport — men så var det också en
dyrbar last som krävde vaksamma män. Alla
voro väl beväpnade med revolvrar.

Efter en halv timmes färd lyckades jag skuffa
kapuschongen något upp, så att ögonen blevo
fria. Till min förundran såg jag att vi lämnat
staden och körde för full fart utåt landsbygden.
Framkommen till en plats där jag å stationshuset
läste Älvsjö, fick jag lösning på gåtan.

Man tordes av rädsla icke sätta mig på tåget
vid någon station inne i sta’n
. Man hade
tydligen ont samvete och folket är — ibland — inte
att leka med.

Under bilfärden hade jag varit så hårt fängslad,
att jag inte ens kunde använda näsduken, utan
fick anmoda en detektiv om hjälp. Fängslet
lossades inte heller efter framkomsten till Älvsjö,
varför jag måste bäras ur bilen och in i
fångfinkan. Härmed var jag kvitt Wollin och
andades, trots det kvävande i situationen, en smula
friare. Icke ens nu visste jag vart färden skulle
ställas. Jag försökte med en fråga till den ene
fånggevaldigern som medföljde tåget. »Vet ni
inte det?» frågade han. Nej, jag hade ingen
aning därom. Ja, då ville han inte heller tala om
det. Jag bad då att få veta om tåget gick
söder- eller norrut. Det gick söderut.

Det skulle alltså bära till Härlanda eller Malmö.
Så mycket visste jag nu.

Transporten var den tråkigaste och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:02:40 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/aramalth/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free