Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
snabba utveckling är detta i viss mån det viktigaste
ämne, vi i denna bok haft att afhandla. Mer och mer
gör sig den öfvertygelsen gällande hos alla
coopera-tionsmedlemmar, som äro måna om sitt eget och sina
kamraters bästa, att huru mycket man än må
vinnlägga sig om elementär och allmän uppfostran,
minskas icke därigenom nödvändigheten att arbeta för
cooperationsmedlemmarnes särskilda utbildning.
Snarare kan man säga, att, i samma mån det allmänna
uppfostringsarbetet inom arbetsklassen skrider framåt,
blir det för eooperatörerna, om de skola förmå att
bibehålla sina gjorda eröfringar och icke gå
tillbaka medan andra gå framåt, en allt mera
brännande lifsfråga, att i sin mån bidraga till de yngre
generationernas gradvisa utveckling.
Om en cooperationsmedlem betraktar sin
förening blott och bart som en anstalt, där han på ett
bekvämt sätt kan förtjäna sig litet penningar, och icke det
minsta bekymrar sig om föreningens framtida bestånd
utan resonnerar som så: »Bär den sig icke längre, är
det ingenting åt den saken att göra — jag får lof att
söka reda mig den förutan», då är det naturligtvis föga
antagligt, att han skall bry sig om att arbeta för denna
fråga. Men om han däremot, fullt medveten om det
myckna goda, han har sin förening att tacka för, är
uppfylld af en liflig önskan, icke blott i sitt eget intresse
utan också af omtanke för sina efterkommandes
framtida bästa, att se cooperationen utveckla sig stark och
sund, då inser han också, att just denna fråga berör
honom själf på det allra närmaste. Detta är ju en
själfklar sak.
2. Hvad som hittills åtgjorts.
Rochdale-pio-niererna afsatte 2l/ä X af vinsten för
irppfostrings-ändamål, och flera föreningar följde deras exempel.
Med afseende å de föreningar, som grundlädes mellan
åren 1855 och 1862, blefvo dylika anslag icke
erkända såsom lagligen giltiga (se sid. 21), hvilket
var en stor olycka, enär föreningarne härigenom
råkade förbise sakens stora vikt och betydelse. Medan
under år 1883 endast omkring 200 af de då existe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
