Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Engelsk-amerikanska handelsförhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag dock, att ökningen af befolkning och rikedom,
som skapar nya behof och utvidgar området för de
redan befintliga, icke endast håller varuutbytet mellan
nationerna kvar på dess nuvarande ståndpunkt, utan
äfven ökar det i viss mån. Hur obetydlig är icke
handeln på utlandet, äfven i bästa fall, mot den
inhemska! Oaktadt Förenta staterna förra året (1899)
exporterade fabriksvaror för åttio millioner pund
(400,000,000 dollars) var det icke fullt futtiga fem
procent af totalpriset på dess fabrikstillverkning, öfver
1,800 millioner. Man behöfver icke frukta, att världens
behof skola minskas – Britanniens enda omsorg är att bli
det land, som bäst kan fylla dem.
Så stå för närvarande de engelsk-amerikanska handelsförhållandena.
I dessa tider af sekterism och partisplittring synes det vara af
ytterlig vikt, att en sammanslutning af intelligenta män i hvarje
centrum, – där hvarken rang, rikedom, parti eller trosbekännelse
kunna utgöra hinder för medlemskap – uteslutande arbetade för sitt
lands fred och välfärd, med utsträckt blick äfven till alla länders
alla folk, ett broderskap, som ser det egna bästa i det gemensamma
bästa. Dessa män dela icke den vanliga politikerns trånga uppfattning,
som i kriget mot andra land ser en fördel för sitt eget och, fruktar
jag, ser ännu klarare sin egen popularitet. För handelsnationer,
sådana som Storbritannien och vår unga republik – hvilken nu börjar
dela världshandeln med moderlandet – finnes ingen grad af framgång i
någon del af världen, hvari de icke äga andel. Hela världen står
i skuld till de nationer, som i större mån fylla deras behof. Därför
är Britanniens och Amerikas största intresse: fred. Därför är det
också en klok politik att uppehålla fred, ett allvarligt politiskt
missgrepp att rubba den, enär vi icke kunna förstöra en annan
nations välfärd utan att skada vår egen. En skenbart tillfällig vinst
af andras ofärd är verkligen förlust till sist. Detta är kanske att
se allt för långt in i framtiden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
