Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Järnvägar förr och nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
JÄRNVÄGAR FÖRR OCH NU
(Ur ett tal vid ett möte för järnvägsmän i New York,
Jan. 1902)
Järnvägsväsen på sjuttiotalet: räls, system, hastighet, löner och
metoder. Framtidens järnvägsväsen. Järnvägsmannens behof
och ansvar.
DET är med en känsla af stor tillfredsställelse
och stolthet jag tänker på att jag började som
telegraftjänsteman vid järnvägen och steg till
direktör för Pittsburgbanan på Pennsylvaniajärnvägen.
Det skulle måhända vara af intresse att anställa
en jämförelse mellan några järnvägsförhållanden förr
och nu.
Vi järnvägsmän uppmanas alltid att hålla skarp
utkik. Det är en af de förnämsta reglerna, men det
kan också vara nyttigt att kasta en blick tillbaka
och ge akt på framstegen, som blifvit gjorda.
När jag hade äran att bli järnvägsman, var
Pennsylvaniajärnvägen ännu icke färdig till Pittsburg.
Efter några mils diligensresa mellan två stationer
och en besvärlig färd öfver bergen kunde passageraren
vara i stånd att komma till Filadelfia på järnväg.
Rälsen i bergstrakterna voro af järn, fjorton fot långa,
importerade från England och lågo på stora huggna
stenblock, ehuru banan passerade genom skog och
»sleepers» skulle ha kostat obetydligt. Bolaget hade
ingen egen telegraflinje utan var beroende af Western
Unionlinjen. Direktören, Mr. Scott, den ryktbare Thomas
A. Scott, som sedan blef järnvägspresident, kom
ofta till telegrafstationen i Pittsburg för att samtala
med sin förman i Altoona, generaldirektören. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
