- Project Runeberg -  Arbetets hjeltar /
38

(1885) [MARC] Author: Gaston Tissandier
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 3. Vetenskapsmän

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hastighet och blir på detta sätt kastad framåt horisontalt.
Samma tyngdlag, som kastar en sten till jordens yta, håller
tvärtom månen på oupphörligt afstånd, utan att någonsin kunna
draga den ned på vår glob, hvars dimensioner äro allt för
små. Dessa betraktelser äro endast början till den klara och
öfvertygande bevisningen. Newton hade funnit sanningen,
men emedan han icke kunde bevisa den med ofelbar visshet,
ansåg han det vara under sin värdighet att offentliggöra den.
Litande på dess kraft, ansåg han upptäckten endast som en
fast grund för det verk, som han använde tjugu år att
utarbeta». *)

Newton blef utnämd till professor i Cambridge 1669, år
1672 blef han medlem af det kungliga sällskapet i London.
Han sände det af honom uppfunna och konstruerade
teleskopet till sällskapets president, och instrumentet blef beundradt
öfver all beskrifning. Läran om ljussönderdelningen, som Newton
nu äfven offentliggjorde, väckte stor sensation, men fann äfven
motståndare, till exempel Robert Hooke, hvars invändningar
gjorde den store fysikern så utom sig, att han var nära att
öfvergifva vetenskapen.

Mellan 1684 och 1685 afslutade Newton sin bok om
Principerna, i hvilken han framstält lagarne för den universella
attraktionskraften. I denna bok har författaren, som med allt
skäl blifvit kallad »naturens förtrogne», förklarat alla
verlds-systemets stora fenomen genom denna kraft, hvilken liksom
genom ett hemlighetsfullt band förenar elementen i
universum. Trogen sitt beslut ville Newton icke offentliggöra denna
åsigt, men några af hans vänner, i synnerhet Halley,
envisades så länge med honöm, att han slutligen gaf vika. Boken
utgafs 1687 och väckte beundran, men framkallade på samma
gång ett motstånd, som gjorde Newton förtviflad. Leibnitz
och Huyghens förkastade med förakt teorien om
attraktionskraften och Leibnitz uppträdde ganska skarpt mot de nya
idéerna.

*) Joseph Bertrand. Les fondateurs de l’astronomie.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 15:13:53 2016 (www-data) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/arbhjelt/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free