Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 3. Vetenskapsmän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att öfvergifva lagfarenheten för läkarekonsten. Trots den
ansenliga skilnaden i ålder slöt han vänskapsförbund med abbé
Haüy, som blifvit arresterad af politiska skäl i augusti 1792,
men frikändes genom sin tillgifne unge väns bistånd, »Käre
vän», sade general Foy till Geoffroy Saint-Hilaire, »ni äger
både snille, talang och hjerta». Och detta var sant; med
framstående skicklighet förenades hos honom stor arbetsamhet
och en innerlig godhet.
Den vän tjenst, som Étienne gjort Haüy, förskaffade
honom Daubentons vänskap, och på hans rekommendation blef
han först utnämd till amanuens och derefter till
titulär-professor vid museum. Inför konventet försvarades han af Lakanal
mot Fourcroy och hade den grannlagenheten, att låta erbjuda
den sistnämde sin lärostol. Fourcroy hade med oblida ögon
sett, att en så ung man skulle intaga den vigtiga platsen.
Hittills hade han hufvudsakligen sysselsatt sig med
mineralogi, men nu egnade han sig åt zoologien och kallade till
sig en fattig lärare från Normandie, Georges Cuvier, hvars
skrifter ådragit sig hans uppmärksamhet. »Kom hit», skref
han till honom, »och blif vår Linné, vår lagstiftare i
naturalhistoria.» Cuvier hörsammade den vänliga kallelsen
arbetade träget och blef en stor man.
Geoffroy Saint-Hilaire deltog i expeditionen till Egypten.
Der »upptogs han så ifrigt af sitt arbete, att hvarken
fasorna vid Alexandrias belägring, hungerns plågor, behof af sömn,
eller sjelfbevarelsedrift kunde draga honom derifrån. Man
kunde sannerligen anse honom som en ny Arkimedes i ett
afrikanskt Syrakusa.»
När Geoffroy Saint-Hilaire fick höra, att general Menou
kapitulerat, och att man skulle åt segrarne öfverlemna
de mödosamt förvärfvade samlingarna, begaf han sig i
sällskap med sina kolleger Delile och Savigny till Hutchinsons
läger och framstälde der ändamålet med sitt besök. »Jag
skall besinna mig», svarade generalen. Samma dag skickades
Hamilton med ett nekande svar till den lärde. »Men vi skola
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
